Äntligen helg!

För mig är det helg nu. Jag har jobbat sen förra måndagen och är idag äntligen ledig i två dagar. Jag känner en panik över att jag måste hinna träffa vänner, släkt etc eftersom jag nu verklgen har tid. Men självklart så har inte dom tid. Typiskt. Det är alltså skit att jobba skift om man ska hålla en hög touch base med nära o kära.

Gick ut i solen idag, strosade på stan. Gick och handlade och fick skit för att jag påminnde en tant om att hon inte skulle glömma sina vindruvor som låg lite undangömt när hon packade kassarna. Hon trodde att jag skulle ta dem när jag frågade om det var hennes vindruvor. Herregud... och folk tycket att jag är paranoid. Eller ser jag så kriminell ut?

Kom att tänka på en sak på jobbet inatt. Det sitter rätt mycket varningskyltar och andra restriktioner uppsatta på diverse ställen och det jag kom att tänka på var att det är så himla formellt språk på dem. Jag menar vem uttrycker sig såhär idag;

"Obehöriga äga ej tillträde"

Vad hände med

"Obehöriga har inte tillträde"

Det var då det slog mig att ordet äga kanske håller på att dö ut. Men skulle ju kunna svänga sig med att säga saker som exempelvis;

"Jag äger stor kunskap om det här området"
"Du äger inte rätten att göra så"
"Äger du hund?"

"har" ersätter alltså "äga" om du inte förstått det än.

Men som sagt... det låter ju riktigt gammalmodigt. Behöver man ordet äga egentligen. Fast det är väl aldrig fel med många ord i ett språk. Eller har det tagits bort ord från ordboken eller blir den bara fetare och fetare?

Nån som vet?

Andra bloggar om: svenska språket

Inget är som man tror att det är

Såg den där Tandkrämsreklamen igen. Den med "IT-konsulten" eller vad hna är som sitter och berättar (oerhört trovärdigt) om hur hans tänder blivit naturligt vita av den där krämen som hans tändläkare tipsade om. Herr IT-konsult är ju i själva verket en B-skådis som blekte sina tänder i hopp om att få en roll i en dålig dagssåpa o hamnade i en reklamfilm istället. Eller var det nån som gick på att han var IT-kille? Jag brukar analysera reklamfilmer, du vet, fundera hur skaparen tänkt, vilken kategori av människor väder sig reklamen till etc.

I det här fallet se jag ingen som helst tanke bakom reklamen. Riktar den sig till framgångsrika medelåldersmän med lite halvtaskiga tänder? Jag tror i alla fall att de är tillräcklig smarta för att inse att kille i filmen är en dålig version av en "äkta människa". Varför bryr jag mig.

En sak till... Varför har folk kvar julpynt och skräp i fönsterna!? Blir helt vansinnig! Det är ju snart februari! Folk kan väl inte ha varit bortresta i månader och inte kunnat ta ner dem. Jag tycker det är oerhärt deprimerande när jag går utanför på trottoaren med vårkänslor i kroppen och plötsligt ser en julstjärna i ett fönster. Som en påminnelse om att det var faktiskt inte så längesen det var jul och att det är lååångt kvar till våren. Snälla... ta bort dem.

Ja just det. Den lilla följetången "Han". Eftersom det är känt sedan tidigare att jag är dramatisk så avslutar jag det kapitlet (har den inställningen i alla fall). Bollen är hos honom, den är verkligen det, och jag tror han inte tänker spela den mer. Jag vill gärna ha fair play i nästa match.

"guess i got what i deserve..."

Snälla säg nåt då!

Idag har det varit en sån här dag när man bara går och väntar på att en viss person ska höra av sig men aldrig gör det. Istället så hör alla, man aldrig skulle tänka sig, av sig och varje gång jag får ett sms eller när telefonen ringer hoppas jag på personen jag väntar på. Men nejdå. Men tro inte att jag är otacksam över att få sms av mina kära vänner som berättar om min dubbelgångare och att folk på bussen luktar illa och, icke att förglömma, telefonsamtal från bröder som undrar hur man bowlar(?). Tvärtom! Jag älskar när folk hör av sig! Vem gör inte det?

Jag är mest arg på att jag lurar mig själv med att vara helt säker på att det är han som behagat höra av sig men jag får fel alla gånger. Det är som en förbannelse. Det känns som om nån testar mig. Testar mig på mitt tålamod, mitt intresse och mitt självförtroende. Jag fick underkänt på ett av dem. Jag kunde inte vänta så jag tog saken i egna händer. Ja, för vill man har nånting gjort får man göra det själv. Så jag ringer med inställningen om att inte få något som helst svar från andra änden. Mycket riktigt.

Jag har gått och känt på mig hela veckan att nånting inte är som det ska helt och håller och jag brukar ha rätt. Jag hatar när jag har rätt. Det var faktikst HAN som tog initiativet att vi skulle ses. Hur svårt är det att berätta att han inte var så intressead längre? Ett sms hade faktiskt rätt. Bara jag får höra nånting. Var inte så himla tyst! Hatar tystnad. Vad tror han? Att jag ska komma efter honom med yxa. Ok jag har fått korgen. Jag kan ta en skitstor om jag behöver, bara du inte är tyst!


Så det jag har lärt mig idag är att;

1. Alltid lita på min kvinnliga intution helt och hållet
2. Inte lita på vad män säger (det ska mycket till nu alltså)
3. Ta allt med en nypa salt (och jävlig mycket peppar

Dagens låt:
Apply some pressure - Maximo Park

The only way is up

Jag har börjat avancera på jobbet. Eller jag vill i alla fall tro att jag har det. jag blev nämligen indragen på möte tillsammans med de chefer som skulle säga till om saker. Jag fick representera de som jobbade "på golvet". Kände mig hedrad. Jag fick vara med för att; "du är inte rädd för att sägavad du tycker". Damn right!

Jag älskar verkligen möten! Jag tycker det är skitkul att höra vad folk har för kommentarer och åsikter (eller inte), hur sura det blir om de skulle få sin idé kritiserad eller att nån annan kommer med en skitbra idé som de andra bara sitter och tänker att DET skulle dom ha kommit på istället.

Den här gången handlade det om lite geografiska problem i lagret. Det ska flyttas runt en massa saker den kommande tiden och vi försökte komma fram till en bra lösning. Vi satt i säkert en timme. Jag kom med flest kommentarer och förslag (jag kan verkligen inte hålla mig alltså). Fick nån ideér sågade vid fotknölarna men det var det värt. Är inte möten till för att brainstorma? Eller?

Efter mötet var slut så kan jag ärligt inte säga om vi kom fram till nåt eller inte. Vad hände med klubban ibordet? Dagordningen? Be om ordet? Tala till punkt?

Det är nästan så att man saknar mastodontmöten i kårfullmäktige där vi satt i 10-talet timmar och diskuterade, upprepade och surade. Men där fick man allt svart på vitt efteråt i alla fall.



Dagens irritationsmoment:
Jag gåendes på trottoaren med två tunga matkassar och möter två personer som går i bredd. Hallå! gå bakom varandra när ni möter mig! Nej nej... jag får trampa ut i vägen, 3 meter bred som jag (förtillfället är), mycket smidigt. Tack.

Eller håller jag på att bli en sur gammal kärring!?

Andra bloggar om: möten, gamla kärringar

Men vadå, jag pratar väl rikssvenska?

Hade riktigt roligt på jobbet inatt. När jag blir trött har jag en humor som kan liknas vid en 4-åring ungefär. Skrattar hysteriskt åt minsta lilla. På sista rasten reagerade jag på att en kille sa; "Luggit" istället för legat. Det låter ju inte vackert, det måste man hålla med om. I alla fall så skrattade jag lite åt det och han blev smått upprörd. Att folk kan bli så upprörda för att man påpekar att de har anammat viss dialektslang eller vad man ska kalla det. Jag älskar dialekter!

"Gud vad du klagar!" sa han. Eller nej. "Fan vad du klagar" sa han. (Det är hård jargong på jobbet).

Fast klaga gjorde jag inte, jag påpkeade bara vad han sagt. Sen drog han upp att jag säger konstiga saker. (Tillägas här är att jag kommer från Hälsingland och inte de smålanska skogarna som han). Han minns en gång då jag sagt att man bor "i lag" istället för tillsammans. Alltså såhär kan det användas;

- Jaha allt bra annars?
- Ja allt är bra. Har precis flyttat ihop med min pojkvän.
- Jaha så ni bor i lag nu?
- Japp
- Jaha, där ser man.

Ja ni fattar.

Tänkte på det där rätt mycket resten av morgonen och kom på att jag och mina kompisar, när vi var små och när man blev "för stor" för att säga;

- Hej, ska vi leka.

Då började vi säga;

- Hej, ska vi va' i lag?

Det här tyckte "luggit-killen" var hysteriskt roligt och jag skrattade inte mindre jag heller. Men alternativet. Alltså det som han sa är ju värre!

- Ska vi va'?

Vadå "va' " ? Vad är man när man "är" liksom. Eller? Han försökte försvara sig med att om man skulle ringa en vän och den skulle vara med säg Karl så skulle vännen säga;

- Ja jag är med Karl.

?

Svenskt korrekt. Visst. Var ligger pedagogiken? Om hans teori skulle vara hållbar så skulle ju vännen säga att han och Karl ÄR. Punkt slut. Hur snygg svenska är det egenltligen. Nej jag tror jag håller mig till "i lag" i stället. Makes more sense.

Men det är väl inte bara jag som säger så? Eller? Vad sa du när du ville "leka" med vännerna och var för gammal för att leka?

Andra bloggar om: Dialekter

Jönköping - Eskilstuna T/R

Även om jag längtar oerhört mycket efter våren och sommaren så har jag äntligen börjat vänja mig vid kylan. Det tog ett tag innan jag kom på hur mysigt det är med te under en filt, värmeljus och varm varm grönsakssoppa (i stället för en kall sallad). Det är så dags nu. Jag måste ändå erkänna att jag fick vårkänslor häromdagen när solen visade sig och det var (för årstiden) rätt varmt ute. Underbara vår.

I helgen intogs eskilstuna för att fira vän som inom kort blir 25. Förfesten var riktigt rolig. Mycket tjejsnack blev det. Det åts och dracks ända till en tjej, med BMI 18 typ, stolt berättar hur hon gått ner 8 kilo "bara" genom att sluta småäta. Det fick alla att titta snett på chipsskålen och tänka en till gång innan den sliskiga drinken blandades ihop. Det var då jag kom på varför jag tycker det är otroligt roligt och varför jag oftast förfestar med killar. Ytligt, skämtsamt och enkelt. Man glömmer allt vad komplex och tråkig vardag heter. Kan vara den enda gången som råa och barnsliga skämt funkar på mig med. Men omväxling förnöjer. Fotbollstjatet och den där ständigt aktuella hockematchen som bara MÅSTE diskuteras slipper jag ju med mina söta tjejkompisar.

När man är i Eskilstuna så kan man ju inte som ett Kent-fan låta bli att stirra i alla hörn om man nu (mot all all förmodan) skulle få syn på en av dem. Nej ingen i Kent var på coop på sveaplan, inte heller visade de sig på Harrys vid ett snåret heller. Surprise... (1-0 till Jönköping). Jag tror jag är lite besviken på Eskilstuna. Det kan ha varit vädret som gjorde det också, staden blev fruktansvärt grå och trist an den uteblivna solen och värmen. Sen att jag blev tvungen att uthärda en timme på schalgerdansgolvet inne på Harrys bidrog väl inte till Årest bästa stad. Man ska vet att jag faktiskt gillar att stå på dansgolv och har inga problem att bjuda på mig själv. Men snälla... schalger? I en timme? Nej... Där kastar till och med jag in handduken (2-0). För att upprätthålla den lilla rockimage jag försöker ha så gick jag till baren i protest och beställde in en whisky till tonerna av Depeche Mode, (2-1).

Borta bra med hemma bäst.

Andra bloggar om: Eskilstuna, Kent, Ordspråk

Paranoid Android

Min mamma fyllde ju år igår och hon blev tokigt glad för blommorna jag skickade. Hon ringde upp mig när hon fått dem och var alldeles utom sig av lycka. Det gjorde mig tokigt glad med! Nu blev jag inspirerad av det där och kom på att jag måste springa ut och köpa snittblommor till mig själv. Det är otroligt vackra och sen luktar det gott i hela lägenheten så länge de är vid liv. Vardagslyx.

Nu känns det som vardagen är tillbaka på riktigt i alla fall. Alla "helger" är slut och nu är alla affärer öppna som vanligt igen. En annan sak som gör det farligt att jobba natt är att man är ledig på dagtid och har mycket tid att göra slut på pengar. Så jag var nere på stan igår och shoppade. Konstaterade att man kan aldrig få för mycket skor, accesoarer och väskor. Inte jag i alla fall. Frågan är bara var man ska förvara allt. Jag måste nog byta lägenhet.

Var på jakt efter en kalender med. Herregud vilken djungel! Nu finns det kalendrar för alla saker. Golf, träning, trädgård(?). Jag kom på tanken att man kunde göra en personlig kalender... alltså kunan beställa en kalender med redan förtryckta viktiga saker i den. Nu står ju saker som självständighetsdagara och deklaration men jag vill ha en med alla mina nära och käras födelsedagar och andra saker som festivaldatum etc. Visst finns det en sån tjänst? Jag har för mig att jag hört talas om det. Om du vet nåt om det så kan du ju hojta i alla fall.

Köpte mig tillslut en rätt vanlig kalender. Hakar inte på kalenderhysterin riktigt ordenligt det här året.

Just det... Han... Han hörde av sig tillslut...

Andra bloggar om: Radiohead, Shopping

If this is communication... I disconnect

Ibland hatar jag att jobba nätter. Min tankeverksamhet har aldrig varit större än vad den är på nätterna. Jag är helt övertygad att man kan tänka ihjäl sig alltså. Har kommit in i de där analysbanorna igen där jag funderar över saker som hänt (och inte hänt) och varför. Varför sa han så när han gör så här. Han kankse har lagt ner, han kankse bara har tappat mitt nummer. Äh han gillade nog inte mig från första början. Skrämde jag bort honom?! Han hittade nog en annan. Men jag har ju inte fått en chans! Nej det var nog inte meningen att vi skulle ses.

Jag hatar dagens teknik alltså, det har gjort den så himla bekvämt för att ha kontakt med någon. Sms kan vara det sämsta sättet att kommunicera på. Jag hatar indirekt kommunikation. Alla har ju olika tolkningar. Varför skrev han inte "kram" nu då, han har ju alltid gjort det! Jag törs inte ringa, då kommer han tycka att jag är trög som inte fattar. Sms:et kankse aldrig kom fram och nu sitter han och väntar på att jag ska höra av mig. Jäklar vad feg jag är.

Vad hände med budbärarna som reste land och rike för att framföra meddelande till folk. Eller brevduvorna. Hur romantiskt är inte det!? Eller var det sånt som bara förekom i filmer? I så fall vill jag leva i en film. En romantisk film med ett lyckligt slut.


Min mamma fyller år på Måndag. 55 år. Jag har naturligtvis glömt att köpa en present att skicka iväg så hon får den på sin födelsedag, känns inte alls bra. Tills jag kom på den strålande idén att skicka blombud till henne! Alla älskar väl blommor! Det gör i alla fall jag och jag har ju mammas gener så hon borde göra det med! Genast kände jag mig som en bättre dotter. Jag hoppas hon blir glad.

Andra bloggar om: sms, födelsedagar

Dirty laundry

Alltså det här med tvättstugan. Det står på våra regler att man bara får tvätta till 22. Men det måste ju innebära att man får använda alla andra grejer (torktumlar etc) där längre. Eller? Visserligen skramlar ju de lika mycket som tvättmaskinen men det står faktiskt att man bara får TVÄTTA mella 07:00 och 22:00. Vi får väl se om nån kommer och ringer på och klagar. Kommer förmodligen inte att hända här eftersom mina grannar är pigga på att skriva små meddelanden på bokningskalendern istället. Det började med att en skrev;

"Glöm inte att städa efter dig när du använt tvättstugan" (rätt neutral och oskyldigt)

Sen var det någon som hakat på klottertrenden och skrev;

"Speciellt Karlsson! Ta bort dammluddet i torktumlaren!" (Hallå!! Vadå hänga ut någon! Stackars Karlsson)

Vågar inte tänka på vad som kan komma upp där om trenden håller i sig.. Läste någonstans att anmälningar till polisen angående tvättstugefighter ökat rätt mycket de senaste åren. Hur jävlig kan man bli i en tvättstuga egentligen? Eller hur sura är folk egentligen? När någon hade glömt sin tvätt i torkskåpet och jag skulle hänga upp min så är det jag som skäms, jag tar ut tvätten och viker ihop den och lägger den snyggt brevid (eller "jämte", som det heter här) på bordet och tänker inte mer på det. Skulle jag inte gjort det kankse? Ok, jag förstår att man kan bli arg om tvättmaskinen är upptagen och man är väldigt tidspressad men är det inte ett rätt världsligt problem? Värre saker än så kan ju hända. Man behöver inte bli osams för det tycker jag. Helt skjukt att gå så långt som att anmäla det till polisen.

Bäst att jag springer ut och hämtar min tvätt nu...

Andra bloggar om: grannar, tvätt

Vem har ersatt mig?

Om du inte har märkt det så är det riktigt kallt ute. Snön är som frigolit nästan och jag älskar det. Snön har varit kvar på alla träd i dagarna nu och det är vackert. Ljust och vackert. Jag hoppas att slaksen håller sig så långt borta det bara går. Det finns vissa fördelar med kyla med. Man kan gå långa promenader och handla frysta grönsaker och grejer eftersom de håller sig fryst hela vägen hem. Fast en nackdel är ju att sladden till hörlurarna fryser(!) och mer känns som en trädkvist runt halsen. Stelfrusna, bokstavligt talat alltså. Hoppas de överlever vintern. Hur mycket kyla tål de egentligen?

Har funderat på en sak idag... Det här med att männsikor och kommer och går i ens liv. Jag menar inte att männsikor går ur tiden utan att de bara fösvinner, det kan vara att de flyttar eller nånting annat. En männsika som du varit nära, ritkigt nära, säg en pojk- eller flickvän, de brukar man ju komma nära. En dag kankse det tar slut, kontakten behålls ett tag men sen så försvinner den med. Det är jobbigt men sen inser man att man faktiskt klarar sig utan personen. Jag har känt så i alla fall. Jag menar jag lever ju, jag mår bra och jag har "förlorat" personer som stått mig väldigt nära.

Det jag undrar över är om alla människor ersätts, är man så ersättningsbar? Eller handlar det om att man inte har nåt "behov" av människan längre? Eller bygger man upp ett behov? Jag menar man klarade sig ju alldeles fint innan man visste att personen i fråga existerade. Hjälp mig?

Vila i frid

Det finns saker som förändrar allt och får dig att se saker på ett helt annat sätt.

Han var en glad kille. Han ville alltid komma fram och prata. Om helgen, om livet, om allt. Han berättade om hur han en gång räddat livet på en tjej, hur han tog sig igen skoltiden som mobbad, sin tidigare framgångsrika tid som brottare. Han hade alltid ett gott humör. Han gillade min musik mycket och undrade alltid när han skulle få höra fler låtar. Alla visste vem han var, alla gillade honom, han var sån, han brydde sig om dem runt ikring honom.

Det har varit en tung dag på jobbet idag.

Robert blev 22 år.

Jag förstår inte hur männsikor kan tro på en gud när någonting sånt här händer.