Happy Easter, Easter Witch

Jag älskar mina föräldrar.

Är precis hemkommen från ett påskfirande med föräldrar, mormor o moster. Jag såg verkligen fram emot den här helgen. Jag hade börjat sakna mina föräldrar enormt mycket innan påsken.

Långfredagen började bra. De kom hit, drack en kaffe, sen fick jag köra till skåne, my request. Dessutom hade stackars pappa redan kört 60 mil så jag tyckte han kunde befrias från mer körning.

Det är lustigt hur väl man länner sina föräldrar alltså det är nästan så man vet precis vad det ska säga vid vissa tillfällen. När vi närmar oss värnamo så kommer ett sånt ögonblick. Jag sneglar på isntrumentbrädan och ser att besinmätaren lyser rött. Nämner det för pappa som genast börjar svära och jämra sig över att han inte kom ihåg att han skulle tankat i Jönköping. Jag försöker lugna honom med att säga att det säkert är minst 4 liter kvar och att det ska ordna sig. Men nej nej, pappa har redan räknat ut att vi kommer att bli stående mitt i motorvägen och det är inte på nåt gångavstånd till nån mack. Jag är fortfarnade lugn, pappa river i kartor och mummlar nåt om att han har aldrig ALDRIG råkat ut för beninstopp på de 12 åren han pendlat till sthlm.

Mamma sitter i baksätet och rabblar upp folk hon känner i värnamo vi kan ringa om vi nu skulle få stopp. Jag är fortfarnade helt övertygad om att vi kommer att hinna till en mack och mycket ritkigt så gör vi det. Nu har pappa slutat svära och berättar sen över den fulla tanken att han minsann aldrig skulle kunna förmå sig att erkänna för nån att han fått bensinstopp. Det var bland det västa han kunde tänka sig. Jag sa att jag hade fixat oss en dunk om det varit så illa. Jag kan svälja min stolthet lättare än vatten. För det kan jag.

Manlig stolthet... jodå.. det är min far det. Man måste älska honom.

Så var vi framme tillslut. Packade in oss i mosters längehet. 3 Pers på 65 kvm. Funkade bra. En dag i alla fall. Två med. Sen börjar det skära sig mellan mig och min mor. Jag kan inte säga vad det beror på. Den här gången räckte inte ens kaffe. Hon är en ängel och jag är en häxa. Jag tror att jag bli arg på henne för att hon alltid kommenterar hur bra hon tycker att jag är. Hur duktig jag är. Varje gång hon nämner nåt sånt så kokar jag. JAG som har ett tålamod och en psyke som klarar de mest irriterande, men nejdå. Det här går inte.

Jag tror det grundar sig att jag inte är så duktig som hon tror att jag är. Hon sätter mig på en pedistal som jag aldrig kan komma upp på.

Så nu sitter jag här. Igen. Hemma med skuldkänslor över att jag åkte hem en dag tidigare och gjorde mamma lite ledsen över min plötsliga och oväntade hemfärd. Jag kan alltid vara sansad och prata ut om saker som stör mig men det går inte här. Jag saknar dem faktiskt nu.

Jag är nog egentligen bara en liten jävla tonåring.

/The Witch

Andra bloggar om: Bensinstopp, Påsk, Påskkärringar