Semestern är över...

Nu är jag tillbaka på jobbet igen, samma gamla jobb, lite annat folk, mycket mindre ordning och mycket mycket mindre motivation. 4½ veckas avståd från jobbet kankse fick mig att inse ännu mer att jag inte borde vara kvar här. Inte länge till i alla fall. Fick panik av tanken på att jag fyller 24 om ett halvår! (kom inte och säg att jag fortfarande har hela livet framför mig, det kan ta slut i morgon).

Det enda som var roligt med jobbet var att träffa alla man gillar igen. Det är lite som när man hade sommarlov i skolan och kom tillbaka. Enda skillnad är att ingen har växt flera centimeter sen sist, fått basröst, bröst eller ändrat livsstil helt. Nej. De flesta var, nästan, som man lämnade dem.

Min semester har i alla fall varit fantastisk. På många sätt. Den har fyllts med festivaler, sol och goda vänner. Är det nån verkligehetsflykt jag verkligen kan rekommendera så är det festivaler. Sekunden du får på dig det där arbandet du betalat dryga tusenlappen för glömmer du allt vad vardag heter. Familj och, till viss mån, vänner också för den delen. Största problemet du har är hur du omöjligt ska hinna med allt du vill se. Annars är det bara att vara. Hänga med underbara människor, träffa nya, dricka alkohol, uppleva fantastiska konserter och bara njuta. Det är nästan så att tredje världskriget skulle kuna bryta ut utan att man skulle märka det. Man lever i en bubbla, ett slutet system. Du får till och med ta del av en daglig tidning som bara handlar om det lilla samhäller du för tillfället bor i. Älskar det.

Mitt i all eufori hör någon hemifrån av sig och för en sekund minns man att man har ett liv som man kommer att komma tillbaka till förr eller senare. Just då känns det otroligt avlägset. Det är konstigt hur otrligt snabbt man anpassar sig till situationer. Efter bara en dag på Roskilde så var man "hemma". Du har dina grannar, du får omedvetet små rutiner i "vardagen" och de du bor med bli din tillfälliga familj som ser efter dig och möter dig med ett "godmorgon" vid 13-snåret när du lyckats kravla dig ut tältet som blivit rena förbränningsugnen vid det laget. Men i stället för frukost vid köksbordet blir det en öl i solstolen.

Sista dagen är fruktansvärd. Alla börjar riva sina tält, börjar bära iväg resterna av ett festivalliv som i vissa fall varat i en vecka. Separationsångest? O ja. Det är oerhört vemodligt. Att sedan komma hem till sin lilla lägenhet när nog värst. Var är allt folk? Varför är det så tyst? Vadå? Måste man betala räkningar? Det är nästan så man längtar efter tunna liggunderlag, kilometerlånga köer till duschen, bajamajorna och obefintlig sömn. Allt är så enkelt.

Men nu är det över. Allt är tillbaka till det "normala" igen och jag får vänta dryga året på nästa festival. Även om det varit en otroligt händelserik sommar så har jag en känsla av att mitt äventyr bara har börjat...

Andra bloggar om: Semester, festivaler, verklighetsflykt