Plast i stora lass

En arbetskamrat till en annan;

- Annika, har du lust att komma på Tupperware-party i Juni?
- Ja! Vad kul! Jag kommer jättegärna!
Kommer förmodligen inte köpa nånting men det kan vara kul att se vad det handlar om.

Jag fick en liten lapp i min hand med tid, plats, anmälningsdatum och adress, utskriven och redigerad i word eller liknande. En inbjudan till "plastparty". Jag har aldrig var på Tupperwareparty och jag ville verkligen gå. Har jag blivit tant på allvar nu?

Ett par veckor senare var det dags. Hos värdinnan, som är en av mina medarbetare, hade alla redan anlänt, jag var sist. Det är ju ett event utenför jobbet och där behöver man inte vara punktlig, trodde jag. Ute på altanen möts jag av ett helt bord med färgglada plastgrejer. Tupperware-konsulenten ler på amerikanskt, ytligt vis och hälsar mig välkommen.

Konsulenten presenenterar sig självoch är otroligt hurtig och klämkäck när hos står där i sin rosa topp och demostrerar sina produkter och jag tänker;

-Vafan gör jag här.

Efter en halvtimmes demostration, känn och kläm får vi poroduktkatalogen i våra händer och det är nu det spårar ur. Det fanns tokigt mycket att välja på och så funktionella vissa grejer var! Jag som inte skulle köpa någonting gick därifrån med ett kvitto på en order för nära 900-lappen och mår kalasbra!

Fotnot.
ryktet har sagt at en konsulent tjänar ca 70% av försäljningen av produkterna. (Tro sjutton hon var så klämkäck och dan då!) Nån som kan konfirmera dessa uppgifter?

Sådärja

Jag har sagt upp mig. Eller sagt upp mitt jobb heter det mer precist. Jag har sagt upp min lägenhet, min telefon, mitt bredband och min hemförsäkring. Jag har sagt upp Jönköping.

Nu ska flickan som växte upp på den lilla orten med tummen i munnen flytta till storstaden och ha en yrkestitel som Projektledare. Låter livsfarligt men jag har aldrig varit gladare.

Jag ska få ett jobb där man är ledig på helgerna(!?), jobbar dagtid(!?) och får minst 6 veckor semester(!!?). Nej mina arbetserfarenheter är inte sunda och inte bra. Vem kunde tro att det skulle bli så när jag överlycklig fick den där anställningen hos bemmaningsföretaget som bara skulle vara i 2 veckor. Det blev 3 år i stället. Lärorika år. Minnesvärda år. Rätt tuffa år, i alla fall de senaste. Nej nu var det dags att stämpla ut en gång för alla.

Hela min kropp visste att jag skulle få det här jobbet, från de att jag la ögonen på annonsen till det att jag lämnat den 2:a intrvjuomgången. Jag visste det men vågade inte hoppas för mycket. Jag är glad.

Jag hade tänkt sammanfatta mina näsatn 7(!?) år i Jönköping men det är mycket som ska sammanfattas och det kommer bara sluta med ännufler parenteser med utropstecken och frågentecken i.

Jag hör av mig.






"The dictionary is the only place where success comes before work"