Dagens ämne är självklart; Förlovningen

Det är fantastiskt roligt det här! Alltså jag menar det bokstavligt talat. Dagens tv-sändning med tillkännagivandet innehåller så mycket roligt. Den håller nästan samma kvalité som en videoupptagning vi gjorde i klass 8. Samma stakande vid replikerna och samma nervositet i blick och röst. Otroligt roligt.



I övrigt så vill jag önska de "unga tu" ett lycka till och så vill jag beklaga att ni måste ha regeringens godkännande för denna förlovning. Välkommen till 300-talet.

Och så har jag lärt mig ett nytt ord idag; "konselj". Å vilket användningsområde sen!

Kärringen, kollektivtrafiken och Sveriges så kallade framsida

Jag har varit sur och irriterad ett par veckor nu och jag har inte kommit på vad det är för fel på mig. Jag kände inte alls igen mig själv. Som en grinig kärring nästan. Nåja, SÅ illa kanske det inte är men jag har haft rätt kort stubin av någon anledning.

För ett tag sen åkte jag till Göteborg för att fira min sista dag som barn/ungdom (läs; 25). Det kändes skönt när tåget rullande in på perrongen, glada sommarminnen med mera kom lite till liv men avbröts abrupt av Göteborgs dialekt som jag trodde jag gillade men som jag inte alls var lika glad i nu. Jag saknade Stockholm.

Jag skakade av mig det och gick ut till bussarna för att ta mig ut till min vän på Hisingen... och snälla Göteborgare... (det är här surtanten kommer in i bilden)... hur beter ni er på/i kollektivtrafiken!? När jag ska kliva på bussen så är det som om alla passagerare och blivande passagerar vore 14-åriga småtjejer och stog till insläppet till vilken pojkbandsgrupp från 90-talet som helst! Jag var i chock! Förstenad stog jag där, fasade över beteendet och började sakna Stockholms rusningstrafik. Stockholm ÄR stressigt, det är inte det jag menar MEN folk är civiliserade vi på och avstigning på tunnelbana/buss/pendeltåg etc.

Hur kan det vara sån skillnad? Jag förstår inte. Kulturkrock svenska storstäder emellan. Märkligt.

Hur som helst så kom jag på varför jag varit grinig, sur och lättirriterad. Jag fick för mig att jag skulle minsann sluta dricka kaffe jag. Jojomän. Med alla dessa thé-sorter som finns idag så trodde jag att det skulle bli hur lätt som helst. Stort misstag.

Vill passa på att be alla personer som varit i närheten av mig under den här perioden, jag beklagar och jag kan bara säga att det inte ska hända igen. Kaffe är ju dessutom förbannat gott. Vad flög det i mig?

you know i miss you