Jag vet inte det...

Det har slagit mig många gånger om jag verkligen varit kär på riktigt. Jag tror inte jag har det. Alldeles nyss deltog jag i en undersökning om realtioner på Spray och på frågan vad man skulle göra om drömmannen fick sitt drömjobb 500 mil bort så var det tveksamt. Skulle jag följa med? Skulle jag tvinga honom välja? Vilket alternativ väljer man av riktig kärlek?

Om man verkligen älskar någon så ska man väl släppa dem fria? Det tycker jag i alla fall och jag har inte ens bundit mina relationer med ett hårstrå. Såhär i efterhand så vet jag inte om det var rätt. Men det är väl inte så att man i ett förhållande ska berätta för den andra vad den "får" göra och inte. Men samtidigt så om man gör det så visar det på passion som inte kan döljas det vill säga stark passion. Därför undrar jag om jag någonsin har varit kär. Jag har aldrig brusat upp, skrikit åt honom, eller visat okontrollerade känslor. När bli det min tur att kasta rödvinsglas i väggen och smälla i dörrar?

Jag hatar att jag är så förbannat sansad. Alla vill väl se känslor?

Ok. Alternativet tvinga honom välja mellan jobb och mig. Det är ju rent av löjligt tycker jag. Om du skulle välja det alternativet så berätta gärna hur du tänker, för jag förstår inte. Visst det är "bara" ett jobb. Men att se den lyckan hos någon man älskar som just fått en dröm infriad är inte det värt mer? Han kankse väljer dig för att han älskar dig otroligt mycket men det där kommer ändå att följa med honom resten av livet, att han inte tog jobbet. Eller behöver du ett kvitto på att du är värd mer än ett jobb? Måste det vara så svart på vitt? Men som sagt.. Jag tror inte jag har varit så kär så att jag överhuvudtaget skulle vara en bra person att delta i undersökningen.

Om kärlek är som jag tror att den är, som inget som jag tidigare upplevt. Att hitta någon som jag omöjligt kan leva utan. Någon som får mig att känna mig älskad och vacker. Om kärlek är så, då slänger jag allt för honom och åker dubbelt så långt, om det behövs, för att få vara med honom.

Våren är här!

Japp, du läste rätt. Det är underbar! Vill du veta hur jag vet? Jag är sprallig, tokigt glad och jag flirtar med allt och alla. Tror jag. Det var snudd på att jag gjorde moves på dadlarna på Hemköp. Allt är vackert. Livet är underbart just nu. Nedräkningen till semstern har börjat och just nu känns det som om inget kan gå fel.

Tänkte på det, när ja var och handlade, det var lite smårörigt efter som de höll på att bygga om och inte helt oväntat kunde man läsa skyltar som sa; "Ursäkta röran, vi bygger om". Känns inte den där sista delen av meningen rätt onödig? Jag menar "Ursäkta röran" är ju ren hyfs att skriva men att tillägga "vi bygger om" känns ganksa överflödigt. Endast blinda (eller blinda och döva) märker kankse inte att byggs om och om det är dom som inte märker det så kan de ändå inte läsa skylten om att det byggs om (nej det var inte blindskrift, jag kollade). Vi andra märker ju faktiskt att det byggs om. Nåja.

Har funderat på Hemligheter. När är det en hemlighet egentligen? När en vet? När två vet? När alla vet men ingen pratar om det? Jag är grym på att bevara hemligheter, jag är det. Varje gång jag får höra en hemlighet som jag måste behålal så blir jag på ett sätt glad. Det betyder att vännen som berättat för mig litar på mig och det säger rätt mycket om en vänskap. Är det därför folk vill sitta på hemligheter? För att de får samma känsla som jag. Börjar tvivla på det när vissa männsikor är väldigt angelägna att berätta för andra att de vet nåt som inte de andra vet. Varför gör man så? Då har man ju halv avslöjat hemligheten. Eller?

Är det makten de vill åt? Är alla maktgalna? Eller är det för att folk bönar och ber om att få höra vad hemligheten är. Är folk så nyfikna? Vad är det med folk? Argast blir jag när en "vän" kommer och berättar en hemlighet, som någon annan berättat för den personen, till mig. Det innebär att så fort jag berättar en hemlighet till den pratsamma vännen så kan jag räkna med att den informationen kommer ut också. Trist. What goes around comes around.

Så tänk på vem du berättat hemligheter för och vem som berättar dem för dig.



Andra bloggar om: Våren, Hemligheter, vänner