Lägenhetsletande i huvudstaden del 2

I går var det söders tur. Söder söder, fantastiska söder. Jag vill så gärna bo på söder!

I snålregnet med en liten karta och en "uppsnittslad" bana gav jag mig ut till första objektet där jag skulle möta upp C som för den här gången följer med som min allierade.

Nni som läst tidigare vet att jag går vilse i stockholm och visst var jag rätt nära redan här också. Trots karta. Märkligt. Lägenheten låg på en tvärgata från Ringvägen, österut. Men när jag går där så slår det mig plötsligt att jag nog gått åt väster. Jag väner, går 20 meter och kommer på att nej. Jag har faktiskt gått rätt från början. Fan. Inte ens med karta reder jag ut det här alltså.

Strax efter att jag hittat fram kommer C med lille sonen L och allt vad barnvagnsbestyr heter. Vi klämmer in oss i den lilla hissen och L ser mest entusiastisk ut av oss alla. Vid entrén ser det som vanligt ut som en förfest med en snittålder på 20, skor ligger hullerombuller och det enda som saknas är hög musik, lätt röklukt och ölburkar. Men vi möts av ett jättefint kök nästan direkt när vi kommer in. Vidare så kommer "vardagsrummet" och till vänster finns "sovrummet", där man klämt in en 1.20 säng på längden vilket gör att vill man sträcka ut sig till en längd över 2 m så får man inte göra det i sängen.

"En 2 på 32 kvm kan det vara riktigt det"
Hörs sen skrockande, skeptisk röst. Sen blev han tyst när han såg hur bra planlöst det faktiskt var därinne.

Jag vara bara oroligt fundersam över hur sjutton jag skulle få plats med min tv-bänk och mitt piano. Nej. Det går inte... Fan. Den är för liten.

Efter den lägenheten så var det gångavstånd till nästa. Alldeles utanför frågar ett par damer oss om vägen. Grattis tänkte jag, jag med mina orienteringsskills.

Väl inne i trapphuset upptäcker vi att det inte finns nån hiss.

"jag hade inte ens gått hit och tittat om jag inte visste att det inte fanns nån hiss" säger C med lätt uppgiven ton och tar med sig L i en sele. Han är fortfarande mer entusiastik än vi men vi knallar upp. Jobbigt var det men det var en jättefin lägenhet! Välkomnanade hall, stort ljust kök, stort rum där jag till och med skulle få plats med både stor säng och mitt piano! Å jag är kär! Jag ville inte gå därifrån. 40 fina kvm. Det enda minuset var ju det där med trapporna. Så fort vi kommer därifrån så börja L gråta. Jag förstår honom. Så det blir paus innan vi går på den sista.

Iväg mot hornstull och med en irrgång på ca 20 minuter så hittade vi fram tillslut. Jag vet inte vad som gjorde det men jag gillade inte alls det här området. Det spelar ingen roll att metro berättar om att Dregen bor i närheten eller att Pelle Almqvist's lägenhet finns kanppt 200m bort. Jag gillar det inte. Väl inne i lägenheten är det rätt dött, vi kommer en kvart innan visningen, blöa och trötta. Det här var ingen rolig historia. Köket är från 30 talet, gasspis, litet, och inget kylskåp. Var i hela friden skulle jag få plats med det.

"Man får ju ta bort den här väggen" säger den söta, blonda mäklaren som nästan skämdes där hon stog och tog osäkert i den icke bärande väggen.

"Sätta in ett nytt kök går på 100 000" säger C och försöker se saker och ting positivt. Vidare berättar mäklaren att badrummet (som såg ut som en scen ur en skräckfilm) skulle stambytas och bli helkaklat enligt standard. Ett ljus i mörkret tänker C och jag men så lägger hon till att det inte kommer att gå att bo här på 10 dagar när detta ska genomföras. L börjar gråta, jag förstår honom och vi går ut.

Jag kan inte sluta tänka på den fina 40 kvadrataren och känner mig sjukt kluven. Jag som inte SKA slå till förrän tidigast december. Fan. Vågar jag gå miste om den här? Skit.

Säger hejdå med söder för att ta bussen till Fridhemsplan och tunnelbanan hem...

Is i magen, is i magen, is i magen.

Jag kommer inte att köpa.

Lägenhetsletande i huvudstaden del 1

I Söndags var det dags för min nu-ska-vi-leta-lägenhet-i-stockholm-för-alldeles-för-mycket-pengar-hetsen. Jag hade kartlagt 4 visningar men orkade bara 3. Det tog mer på krafterna än vad jag kunnat ana. Jag hade en allierad med mig naturligtvis, jag är annars ett otroligt lätt byte för hungriga säljare och i det här fallet mäklare som är snälla på utsidan men egentligen vill de bara ha alla pengar du har (och inte har). Just den här söndagen skulle kungsholmen skannas av.

Första lägenheten låg vid Rådhuset. 31 kvm, 3 våning, balkong och med ett utropspris på 1 395 000:-. I entrén kom de obligatoriska "sjukhus tofflorna" fram fast här var de upphottade med mäklarbyråns logga. Snyggt... I entrén hittade vi det påklistrade leendet på en pigg och glad mäklare som lika gärna skulle kunna vara flygvärdinna.

-Välkomna!

Tack sa vi och gick in tillsammans med 2 andra sällskap. Litet men välplanerat. Trevlig balkong, javisst. Gamla vitvaror och kökslådor från 50 talet. Ni vet sånna som är gjorda i trä och vilar på trä. Så drar man dem in och ut för snabbt så gör man eld på urbefolknings-vis. Kaklet i badrummet... nja. Många skruvhål som blviit igenspacklade så det liknande mer en schweizer-ost på väggarna. Nej.

Nästa lägenhet var i Kristineberg, nordost om tranebergsbron kan man säga. Lugnt och fint område, natur och nära till vattnet. Vackert. Jättefräsch lägenhet och ännu fräschare mäklare(mäklarinna). Den här hade kanonbra planlösning, ljus och fin. Balkongplaner (=dyra kommande kostnader) och till och med plats för en stor säng avskillt från vardagsrummet. 37 kvm. Kanon! Utropspris: 1 195 000. Lågt. Vilket jag i frågasatte.

-Ja jo det är lite lågt, jag bedömmer att det priset ska sättas för att få hit folk på visningen.(?).

Sådäja. Så får man inte göra. Ajaj. Och på frågan om de hade sålt många lägenheter i området och vad det gått på svarade hon entusiatiskt;

-Ja gud ja! Massor! I maj senast!
(jag just det... det var ju snart ett halvår sen! Jösses)
- och det flesta har ju gått på omkring 1,6 milj. 1,8 milj.

Hyran var hög på den här lägenheten och jag är inte köpklar än så vi gick innan jag blev mer kär i den.

Sista visningen var den mest humorristiska. Mest för att den stackars mäklaren, som försökte sälja en lägenhet där du vaknar med essingeleden i örat, var mer osäker än bambi på hal is. När vi går in i den lilla delen där man klämt in en säng så berättar han direkt "naturligtvis kan måla om väggarna här inne!". Som var snorgröna. Ja och P tittade på varandra och gjorde vårt bästa för att hålla masken. Hans tonårsliknandeansikte letade någon form av bekräftelse från oss men vi var kalla som isbitar. Vi hade redan dömt ut honom när han inte ens klarade av att läsa av en måttstock han lagt ut för att mäta hur bred sängen som stog därinne var. Känns förberett...

Han otroligt snabb att påpeka att fönsterna var ljudisolerade när jag inte ens hunnit reflektera över dånet från trafiken där nere. I köket var spisen helt ny och där var det nyrenoverat, fast som han sa själv om kylskåpet, "Inte riktigt lika ny" (läs: från tidigt 80-tal). Jag tror att han har valt fel bransch.

Trots två klädkammare, vackra trägolv genomgående i lägenhete och ett utropspris på 1 050 000 så var det no no på denna också.

Jag kommer nog aldrig bli nöjd.

På Söndag blir det söder för hela slanten. Favoritstället. Vi får väl se hur det går.

Det är så typiskt Jag

Häromdagen fick jag min biljett till "friheten". Min bank gav mig det lånelöfte jag önskade mig och nu kan jag frigöra mig från att leva i kappsäck, ständig vara uppassade av min fantastiska Farmor (som är den bästa i världen visserligen men..) och få ett större privatliv.

"Vi godkänner din ansökan och ser fram emot att höra från dig när du hittar din drömbostad"
"Är det sant?!"

Jag blev glad. Hurra! Jag är bäst i världen!

Dagen efter fick jag en kraftig ångest över att komma ha en månadskostnad på nätta tiotusenlappen i framtiden och tänk om jag gör en dålig affär? Jag kansek står där med en lägenhet jag måste sälja med förlust, jag kanske förlorar jobbet, vad gör jag då? Lån? Fan. Jag är livrädd, det känns som jag aldrig har varit tvungen att ta ett mer vuxet beslut än det här. Nu kommer jag binda upp mig på något på allvar. Vad händer?

Så jag är lite skitglad längre. Det har fallit ett konstigt vemod över mig som gör att jag inte vet om banken gjorde mig en tjänst i alla fall. Jag gillar inte hur pengar alltid ska styra allt och hindra mig från allt jag vill göra. Jag är ung. Jag är frisk. Det jag borde göra är att resa, leva, uppleva inte snåla...

Hur är det man säger att man själv är sin värsta fiende? Jag tror precis jag förklarade krig.

Höst-söndag

kräver sina höst-låtar.

Man måste älska lokala sändningar

Ett av det största problemen i Stockholmsområdet idag är att man inte hunnit klart med renoveringen av Roslagsbanan för att vägverket beställt för lite makadam (grus i folkmun). Detta får reportern att måla upp som en katastrof och söker genast efter offer om en kommentar.

Hade vägverket beställt för mycket grus hade det blivit ett jävla liv om det också. Snälla.. snälla.

"Hur känns det att få behöva åka ersättningsbuss i tre veckor till" (detta har man alltså gjort i fem månader).

"Ja det är väl bara att bita ihop".
Säger en likgiltig Täby/Hägernäs/Österåkerbo och verkar inte bry sig särskillt mycket.

Inte vi heller.

Men glöm inte att vi lever i ett fritt land!

(Hämtad från DN.se)

Listan på censurerade skyltar

APA, ARG, BAJ, CUC, CUK, DUM, DYR, ETA, ETT, FAN, FEG, FEL, FEM, FES, FET, FNL, FUC, FUL, GAM, GAS, GAY, GET, GEY, GLO, GOM, GUB, GUC, GUD, GUK, HAL, HAN, HAO, HAR, HAS, HAT, HER, HES, HET, HJO, HKH, HMO, HOM, HON, HOR, HOT, HRA, HUD, HUK, HUS, HUT, JUG, JUK, JUO, JUR, KDS, KUC, KUF, KUG, KUK, KYK, LAM, LAT, LEM, LOJ, LSD, LUS, LUZ, MAD, MAO, MAS, MEN, MES, MLB, KUF, MUS, MUT, NAZ, NEJ, NJA, NOS, NRP, NUP, NYP, NYS, OND, OOO, ORA, ORM, OST, OXE, PAJ, PAP, PES, PKK, PLO, PNS, PRO, PUB, PUC, PUK, PYS, RAS, REA, ROM, RPS, RUG, RUK, RUS, SAB, SAC, SAF, SAP, SAT, SEG, SEK, SEX, SJU, SOP, SOS, SPY, SSU, SUG, SUP, SUR, SWE, SYF, TAJ, TBC, TOA, TOK, TYP, TOT, TRE, UCK, USH, UFF, UPA, USA, UFO, WAM, WAR, WTC, WWW, XTC, XTZ, XXL, XXX, XUK.

Källa: Språk

Öh.. va?

Vissa är ju rena DDR-fasoner.