CD, DVD & NMA

De senste dagarna har varit långa, rätt enformiga och ensamma. God bless the Internet.

Jag år mycket bättre idag! (Tackar som frågar). Jag vet inte om det var alla de serier jag plöjt eller de litrarna av grönt the jag druckit. Vad jag är säker på är att förhandsbokningen av The Hjärta & Smärta ep, som Kent släpper i veckan, gjorde mig mycket gott. Jag har glömt vad mitt botemedel mot allt det otäcka i mitt liv har varit. Köpa skivor! Inte undra på att det har varit tungt ett tag. Kan inte minnas sist jag köpte en skiva. I förbyggande syfte (om jag mot alla odds blir sjuk igen) så slängde jag med en DVD-film också (det hade liknande effekt som skivor). Filmen jag aldrig tröttnar på (hoppas jag), Pulp Fiction. Så julen kommer tidigt i år!

Gårdagskvällen blir ju inte sämre när Kent intog scenen på Nordic Music Awards igår heller. Ja ja... Jag vet att det var playback... Det spelar ingen roll, jag älskar dem i alla fall. Det måste vara kärlek för kärlek handlar om att gilla sidor hos nån/nånting som är midre bra. Jag fattar inte varför jag inte kan tröttna på dem. Jag blir alldeles glad när jag ser dem live. Jag har nog blivit smått besatt. Btw tack för planschen P! Den är guld värd för mig. I owe you one.

Tittade faktiskt på nästan hela NMA igår. Fick se Mew på scenen igen. De är ju sjukt bra! Slår mig själv eftersom jag tenderar att glömma dem ibland. Det ska inte hända igen. De är ett grymt liveband och jag hoppas att få se dem igen. Jag rekommenderar dig att se dem om du har möjlighet. Coldplay gjorde också bra ifrån sig. Jag börjar ångra mig bittert att jag inte tog chansen att åka och se dem när de kommer. Men men. I övrigt var väl NMA som alla andra MTV jippon. Rätt ytliga. Kankse inte går att göra dem på annat sätt.

Bäst idag:
Carpark North - Human

Mew - She Spider

The Cardigans - Give me your eyes

Hello Saferide - Valentine's day

Du är aldrig välkommen, förbannade förkylning

Jag skulle se Tiger Lou, Christian Kjellvander dricka öl, sova gott på värdens skönaste soffa, spendera helgen med en av det godaste vänner. Men nejdå..

Den här helgen bestämde sig min kropp för att blir klen och förkyld i stället. Jag blir sjuk 2-3 ggr per år MAX och just den här helgen var inte passande för sjukdommar. (Fast ingen helg är väl en bra helg att bli sjuk på). Jag hade glömt bort hur jobbigt det är att vara sjuk. I morse var det fruktansvärt jobbigt att ta sig från sängen till soffan (2m), att sen ta sig till köket för frukost var ett helt företag. Ännu jobbigare blev det när jag upptäckte att jag inte hade frukost och gav mig ut för att att handla. Vägen till affären och tillbaka (200m) kändes mer som en lång uppförsbacke i motvind med en ryggsäck på 50 kilo som bagage.

Finns nog en anledning när folk råder en att "stanna inne" när man är sjuk. Skittråkigt.

Så vad gör man? Ett bra tillfälle att ta tag i sånna saker som måste göras men som man aldrig riktigt har tid till. Sortera sina CD skivor, rensa hårddisken, sortera kvitton, skriva klart låtar. Javisst. Utmärkt! Problemet är bara att jag inte orkar göra nånting sammanhängande längre än 10 minuter sen måste jag vila eller sova. Spenderade en hel del tid med min mobil dock, minst 10 minuter faktiskt. Hittade java-spelen på den. Shit alltså. Mycket har ju hänt sedan masken, som fanns på de gamla nokiatelefonerna du vet, när man växer ju fler äpplen?/prickar man äter. Jösses. Här var det plattoformsspel och rätt snygg grafik à la nintendo 8 bitars. Jag är imponerad. I min lilla mobil!

Jag måste sova...

Closer

Det var inte en dag för tidigt jag äntligen fick chansen att se den. Filmen som mina vänner inte kunde sluta prata om. Filmen som alla pratade om.

Closer

Jag har enorma förväntningar när filmen startar.. Dumt att ha förväntningar. Men när filmen inleds med ledmotivet, Damien Rice - The Blower's Daughter (vilket jag älskar), så har jag redan här svårt att inte tycka om filmen. Jag visste att den skulle handla om relationer men jag var inte medveten att det var i så stor grad!

Hjälp! Jag som tycker att jag kan röra till det ibland. Jag ligger hästlängder efter. Men även om det ligger en bra bit från mitt liv så känns filmen ändå väldigt nära och äkta. Förvirrade männsikor som egentligen bara vill ha en sak. Kärlek. När har man den? Var är den? Hur känns den? Är det dags att springa eller att äntligen stanna? Varför, varför såra någon man älskar?

Jag sitter som förstelnad under hela filmen. Det gäller att hänga med i turerna och känslorstormarna. När filmen är slut sitter jag fortfarande orörlig och undrar vad jag precis sett. Jag har en stor klump i magen. Jag mår illa.

Jag har sett en riktigt bra film.

Losing my religion

En helt underbar dag idag, om man ser till vädret. Jag älskar hösten just nu, de riktigt gråa, mulna, regningar höstdagarna känns väldigt avlägsna nu och jag hoppas de håller sig långt borta. Jag vill inte bli stungen av det där elaka depp-biet den här hösten.

Har haft mycket tid för mig själv de senaste dagarna, på gott och ont. Gott eftersom det ger mig tid att ransaka mig själv, ont för att jag har en förmåga att överanalyera och gå in djup i vissa saker som inte är bra för nån. citerar; "Du tänker för mycket Annika".

Erkänner att jag drog fram en gammal bok om mitt stjärntecken som jag lusläste. Kom på mig själv att jag ett tag läste den som nån form av bibel. Min religion. Tror att jag letade efter ursäkter om hur jag var och inte, eller varför jag är som jag är. Är inte det lite av det religionerna också håller på med? En strävan efter att finna sin väg genom livet och rättfärdiga sina beteenden och eventuella "felsteg". Jag måste bränna den där boken...

Nu så går all min tid (nästan) åt att hitta min förlorade david & the citizens-skiva som är helt borta. Jag har svurit högt för mig själv och letat precis överallt! Varför är det alltid så att man absolut måste lyssna på den skivan man just då tappat bort... Antar att det är lite som med allt annat... You don't know what you've got 'til it's gone... Eller så vill man alltid ha det man inte kan få. Smärtsamt.

Just nu saknar jag allt och alla som jag har förlorat.

/a person called she