Losing my religion

En helt underbar dag idag, om man ser till vädret. Jag älskar hösten just nu, de riktigt gråa, mulna, regningar höstdagarna känns väldigt avlägsna nu och jag hoppas de håller sig långt borta. Jag vill inte bli stungen av det där elaka depp-biet den här hösten.

Har haft mycket tid för mig själv de senaste dagarna, på gott och ont. Gott eftersom det ger mig tid att ransaka mig själv, ont för att jag har en förmåga att överanalyera och gå in djup i vissa saker som inte är bra för nån. citerar; "Du tänker för mycket Annika".

Erkänner att jag drog fram en gammal bok om mitt stjärntecken som jag lusläste. Kom på mig själv att jag ett tag läste den som nån form av bibel. Min religion. Tror att jag letade efter ursäkter om hur jag var och inte, eller varför jag är som jag är. Är inte det lite av det religionerna också håller på med? En strävan efter att finna sin väg genom livet och rättfärdiga sina beteenden och eventuella "felsteg". Jag måste bränna den där boken...

Nu så går all min tid (nästan) åt att hitta min förlorade david & the citizens-skiva som är helt borta. Jag har svurit högt för mig själv och letat precis överallt! Varför är det alltid så att man absolut måste lyssna på den skivan man just då tappat bort... Antar att det är lite som med allt annat... You don't know what you've got 'til it's gone... Eller så vill man alltid ha det man inte kan få. Smärtsamt.

Just nu saknar jag allt och alla som jag har förlorat.

/a person called she