Midsommar = Matsommar

Det är svårt att låta bli att vara pessimistisk nu. Jag har feber och dagarna blir bara mörkar och mörkare. Bokstavligt talat alltså.

Är i Norrland och hälsar på mina föräldrar, jag spenderade faktiskt hela midsommaren tillsammas med dem. Dem och ett till par så jag var femte hjulet. Inte alls en ovanlig situation att jag skulle vara det. Jag är nog expert i området vid det här laget.

Hursomhelst så hade jag faktiskt trevligt. Det är kul att studera hur vuxna umgås.


Scen 1. Gästparets (G & P) entré hos Värdparet (M & I).
Gästinnan (G) kommer konkandes på massa matkassar, det var ju trots att knytkalas, och till råga på allt en vackert komponerad bukett blommor.

Värdinna (M): "Men Gud! Inte hade du behövt ta med dig så fina blommor! Å så mycket mat! Kära nån."

G: Nej men inte var det nåt problem. Vi skulle ju ha knytkalas!

Medan Damerna står och beundrar blommor och nästintill nametaggar maten som ska ätas (ja så de vet vem som tagit med vad så denne kan kompenseras sen) så står Karlarna i vardagsrummet med basröster och pratar om det senaste manliga ämnet på tapeten. Fotboll. Teknik. Ja här passas de på att skrytas om diverse saker som ha köpts in och andra kunskaper som de "varit först med" att berätta.

Scen 2 Välkomstdrinkarna.
Välkomstdrinkar kommer in i form av mousserande vin tillsammans med en jorgubbe. Alla ler av förtjusning (äntligen alkohol så vi kan börja umgås mer avslappnat tillsammans). Alla dricker en klunk under tystnad efter skålen och nickar instämmande till varandra.
M tittar på I för att försäkra sig om att han ser glad ut över vin-valet när första klunken tagits.

Scen 3 Vid bordet
Innan maten har börjat serverats så berättar P om hur alla nubbar nubbebatteriet med namnet "skärgårdsnubbar" kommit till, framtställts och lever kvar. Det är rena historilektionen i svensksprithistoria och jag sitter faktiskt och lyssnar intresserat. P vet väldigt mycket.

När maten kommit in och alla sitter till bords så tar det inte många minuter innan det ska skålas. Skål, skål. Jag klipper min nubbe det gör även Damerna men inte männen. Här visas inga tecken på "svagheter". Hade inte P och I varit förståndiga män kan jag tänka mig at det där "nubberacet" hade slutat illa.

P fortsätter att berätta om otroliga händelser och om triviala kunskaper som han besitter. M är som vanligt sitt med att äta upp maten, det händer jämt. I klagar på M för att M alltid är sist.

När efterätten ska tas in så ber M en stilla bön att ingen läst i senaste med mera tidningen om det där receptet hon rippat för att göra efterätten. Så fort G får syn på den så påpekar hon var hon sett den. M blir aningen uttryckslös i ansiktet men "schyshar" G och ber henne att inget säga till dem andra.

Frågan är vad det spelar för roll.

Måste allt vara så himla originellt och perfekt? Paren har träffats i över 25 års tid vid diverse tillställningar och ändå så ska det försöka överträffas och överraskas. Blir man sån? Alla vet ju att de recept som anamats inte är komponerats av värden/värdinnan själv (oftast) utan hämtat ur hemmets journal eller nån annan mat tidning med målgrupp: kvinnor 50+. Huvudsaken är att det smakar bra.

Scen 3 Vardagsrummet
När myggen blivit för outhärdiga och hungern sätter in igen så samlas alla i vardagsrummet för kex och ost. I hämtar passande vin till osten efter ett långt förhör vilka typer av ostar som serveras om det är blå- eller grönmögelost etc. I kommer stolt tillbaka med en vinflaska som om han hade en hel vinkällare att gå igenom innan han hittat den perfekta till just den här ostbrickan. Man måste tycka om ambitionen och entusiasmen.

Av stämmningen att dömma, lågmäld och avslappnad, så tror jag ingen brydde sig om vilket vin det var. Alla var glada att få nånting i magen. Till och med P var tyst nu. Han hade nog berättat alla sina otroliga historier och triviala kunskaper han satt på.

När kockan klämtat midnatt gjorde M ett försök med att få i alla mer mat i form av jordgubbar och lite yoghurt för klockan var ju "bara tolv!". Alla avböjde vänligt och M såg nästan lite besviken ut men samtidigt nöjd över att ha stått ut till sist! Det var minsann inte hon som kastat in handduken först! Värdinnan är nöjd.

Gästerna tackar för allt och vänlighetsfraser byts in i det sista tills dörren går igen bakom dem. I andas ut och beger sig in i vardagsrummet ingen. Förmodligen för att bearbeta all den information och kunskap P delat med sig under kvällen så att I under nästa möte kan komma med nåt nytt att berätta och inte några out-of-date nyheter.

Efter att M burit ut all disk i köket kommer hon ut till vardagrummet igen, pigg som en mört, och tittar uppspelt på sina familjemedlemmar som ligger halvt utslagna på soffan, mätta och belåtna.

- Jaha, säger M.
- Om vi inte ska ha lite jordgubbar ändå!

Ridå.

Jaha, då var vi där igen...

Känns som jag haft den här rubriken innan... Men vi är här igen så varför inte.

Jag vill flytta. Det känns som jag vill flytta. Jag vill flytta. Byta stad. Större och bättre. Japp.

Men det blir nog som alla andra gånger jag har uttalat mig om att flytta. Det händer inte. Jag blir kvar. Vad trött jag blir på mig själv. Men jag har börjat söka jobb på allvar nu i alla fall. När jag verkligen tror att jag "bestämt" mig så kommer jag till jobbet och kommer på att jag trivs väldigt bra. Sen på bussen hem läser jag om hur jönköping har lägst arbetslöshet i hela landet och att staden bara växer och växer. När jag kommer hem och ska söka ett jobb som låter så himla bra och jag känner att jag bara måste ha det! Nej då skickar jag fel ansökningsberv! Pinsamt. Riktigt dåligt! Är det inte meningen att jag ska flytta eller vad?

Jag ska inte lova nånting den här gången. Just nu är jag fullt upptagen med att längta tillbaka till mellanstadietiden. Tänk vid den här tiden för ca: 12 år sen. Man var alldeles sprallig för man visste att snart kom ett långt långt sommarlov. Snart fick man ta på sig den där ljusa klänningen som hängt i garderoben hela våren. Ta på sig skorna som mamma förbjudit dig att anvnda i tron att de skulle bli skitiga till examen. Allt skulle vara perfekt. Allt var perfekt. Jag älskar skolavslutningar.

Jag vill inte bli vuxen.

Andra bloggar om: flytta, ångest, examen