Kan inte leva med dem, kan inte döda dem

Nu är jag officiellt där igen. Ruta ett. Japp. Det handlar om Män igen.

Herr: knepig-som-inte-hör-av-sig-men-som-ändå-blir-skitglad-när-jag-ringer-och-vill-absolut-ses har klivit av planen. Spelade som jag lovade. Offensivt. Det gick bra, till och med mycket bra tills han gör det oväntande. En vändning som jag inte såg skulle komma. Man skulle nästan kunna kalla det självmål. Han säger en sak och gör en annan. Men det borde inte vara oväntat egetnligen.

Det var lite jobbigt, självförtroendet fick sig en liten törn. Men jag är på benen. Jag är lycklig. Men jag har hamnat i ett oerhört cynsikt stadie där allt som någonsin sagts till mig i god ton inte är värt ett skit längre. Jag erkänner jag gick på de vackra orden igen. Man vill väl inte tro det sämsta om männsikor? Hur kan folk slänga sig med så stora ord utan att mena vad de egentligen säger? Eller tokar jag dem fel? Har alla en baktanke med allt de säger. Är jag naiv som alltid alltid går på det? Känner mig så... lurad... Säg inte att du vill lära känna mig om du inte menar det. Säg inte att du tycker att jag är underbar om du inte känner mig. Kom för fan inte och säg att du älskar mig om du inte menar det. Det gjorde ont.

Känner att jag fortfarande har ett enormt behov av närhet och kärlek.

Så är jag desperat eller vad är det med mig? Klart att jag har ögon för män fortfarande när jag är ute. Men när jag kommer på mig själv med att redan ha räknat ut att han, han som står där, främlingen (som jag finner attraktiv).. han och jag har säkert inget gemensamt, han skulle inte gå ihop med mina vänner, och min familj skulle inte gilla honom. Nej, jag orkar inte ens försöka möta hans blick(!?).

Berätta för mig vad kärlek är...


Andra bloggar om: Män, Kärlek

Gott Nytt År!

Idag fyller jag 23. Jag började min födelsedag på jobbet. Jag svär att då klockan slog 00:00 och det därmed blev den 8 feburari så blev jag klenare. Så jag skyllde på åldern hela natten när nån påpekade att jag såg trött ut.

Men nu är allt tipp topp! otroligt många som kommit ihåg min födelsedag. Väldigt väldigt smickrande. Tack alla! Ni är underbara!

Vad fick jag då?
Jag tjuvstartade ju faktiskt min födelsedag redan i helgen. Gjorde ett besök till Lund där det bjöds på mycket trevligt sällskap och Johnossi. Dagen efter det var det dags för en fantastisk spelning på KB signerat Death Cab For Cutie. Det blir inte mycket bättre än så. Så nu har emo blivit min nya favoritgenre när det kommer till liveframträdande.

Idag har jag öppnat massa kuvert för folk som fortfarande kan skriva och slicka på fimärken. Det är sååå mycket kärlek i det. Tack tack tack.

Eftersom det är ett nytt år nu så är det på sin plats att avge lite nyårslöften.

Jag ska; (här varnas känsliga läsare för klychor...)

Köpa mer skivor
Inte ta så hårt på småsaker
Promenera minst 30 min om dagen, no excuses!
Klättra åtminstone ett steg på karriärstegen
Söka fler jobb
Byta ut mninst 90% av mina nuvarande möbler
Ha bättre kontakt med mina nära o kära (förlåt mig!)
Spela mer gitarr

Nu ska jag återgå till mitt födelsedagsbakande.

Ja just det! Jag har spelat av honom bollen nu och jag tänker hädanefter spela fruktansvärt offefensivt. Klarar han det inte kan han kliva av planen. Så det så!


"Amazing still it seems
I'll be 23
I won't always love what I'll never have
I won't always live in my regrets "

Andra bloggar om: födelsedagar, bakning, nyårslöften