Det blir nog det sista...

... innan det nya året rings in. fick lite ångest när jag såg att min blogg ligger som länk på min twitter och att jag inte uppdaterat bloggen på länge, som vanligt, mer regel än undantag. Men ok, quick update;


Viktminskningen?
inte bra... tappat 2 kilo så jag ligger väl sistådär 6 kg efter :S.

På tal om gifta sig?
en av mina äldsta vänner har förlovat sig, hurra! länge leve kärleken!

Ja hur går det med kärleken?
man vet aldrig... men jag slutar inte hoppas!.

Nyårslöften?
jajamän! men här kommer inte viktminskningen med, det känns väldigt 00-tal att lova det. det lovar jag mig varje ny vecka i alla fall. nej nu handlar det om att jag ska ta upp dagboksskrivandet igen. jag gjorde det i 11,5 år sen tappade jag det. så det har blivit ett glapp på 1,5 år men nu ska det börjas igen!

Musikåret då?
somliga säger att det inte varit så bra. jag säger att det har det, kan bero på en viss person som jag träffat som berikat mig mycket med musik. här är i alla fall min topp 10 album för i år för er som missat den (i inbördes ordning!).
http://open.spotify.com/user/annika.borg/playlist/0xUhMRUWfSk2owSiI0z0O8


Gott Nytt År kära läsare!



//A

Vill du gifta dig med mig?

Spenderar en befogad bakfylla i soffan framför idol och vad får jag se? I bästa amerikanska anda så är det en person i publiken som passar på att fria, i direktsädning!(?).

Jag är romantisk och tror fortfarande på romantiken som sägs vara död men det här är väl inte romantiskt? Eller? Kan inte sätta mig in i den överraskade blivande bruden men jag jag vet inte vad jag hade gjort om jag var i hennes situation. Jag hade nog varit mer i det panik-skräckslagna-stadiet.

Skickar med er en länk på 46 sätt att fria på. Det måste ju finnas nåt som är bättre i alla fall!
46 ideas on how to propose

Jag har bestämt mig...

...och det handlar inte om att jag bytt ut min smör som i reklamen, eller vad det nu är.

Jag gick iväg och köpte mig en våg idag, jag ska bli lättare och invägning och stenkoll på kaloriintaget börjar i morgon. Den här gången kan jag inte klaga på mig själv att jag började beach 2010 för sent! För att inte tjata ut dig kommer en uppdatering på hur det går kanske en gång i månaden. Vi vill ju inte att detta ska bli en bantarblogg, roligare saker att skriva om finns det.

Jag behöver bara en kick-in the but. Sparka på!

Tveksam och jävligt svensk(?)

Det är inte första gången jag tvivlat på mig själv och jag kommer förmodligen göra det igen. Trodde jag var bättre än så

Igår var det tvättdag. Klockan 16.57 gick jag ner i tvättstugan och slängde in min tvätt. På väg upp möts jag av en kille med två stora tvättkassar på väg ner.

Åh nej!? Tog jag fel, har jag tagit hans tvättid?

Jag blir alldeles kall och nervös och framme vid porten minns jag knappt min portkod.

Jag borde så klart frågat honom när jag mötte honom! Varför gjorde jag inte det?!

"Ursäkta.. hade du bokat tvättid nu?" Skit enkelt hade det varit.

Men nejdå, jag går mina två trappor upp... ställer mig i köket i väntan på att killen ska ringa på min dörr och fråga varför jag i helvete har tagit hans tid. Men jag är SÄKER på att jag hade den tiden nu... tror jag.. kanske. Fan.

Ingen ringer på min dörr.

Efter en timme går jag ner.. lite nervöst.. till tvättstugan. Funderade på om jag för första gången ska vara med om de omtalade tvättstugebråken som tycks förekomma titt som tätt. Kommer mina kläder ligga utslängda på golvet kanske! Gör folk så?

Väl nere i tvättstugan tittar jag noggrannt på bokningstavlan och på kalendern som sitter upp. Tittar igen. Och igen. Jodå. Det ÄR minsann min tvättid nu. Självgod som fan går jag och hänger upp min tvätt.

Frågan är varför jag tvivlade så mycket på mig själv från början.

På hösten kryper materialisten fram...

Jag vill ha en iPhone. Badly.



Period.

Hur tänkte man här?

Gissar att det här blir ett av flera inlägg med den här rubriken men jag undrar verkligen.

Idag har vi läst om hur lärarnas löner ska förändras, och inte på vilket sätt som helst. Artikeln från DN handlar om lärarlöner som ska regleras utefter elevernas prestation på nationella prov. Det vill säga om du har flitiga, duktiga elever så får du högre lön. Hur kommer de andra eleverna bli behandlade?

Det här med att bli sist vald på gymnastiken kommer se ut som en klassfest i jämförelse med det här.

Harmageddon?

Cancer, Svininfluensa, Terrorister, AIDS, Våldtäktsmän... världen ser bra fruktansvärd ut. Dagligen matas vid med hemskheter, eller hur många minns en glad nyhet från idag? Skulle vara att luger släppt fler biljetter till Regina Spektor konserten då men det var knappast någon nyhet som nådde till den stora massan.

Blev idag upplyst av en vän om att världen är på väg åt skogen på ett helt annat sätt också. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är aningen mållös och undrar vafan folk håller på med. Jag kanske låter snäv och konservativ men jag ser inget positivt i det här.

Enlighten me please.





Snälla säg att det är ett skämt...

Ska inte en rubrik spegla innehållet?

Så var det dags att bli förbannad över skitmedia (Läs: Aftonbladet) igen.

Ja jag VET att jag borde sluta läsa skiten men tyvärr är dom bäst på att uppdatera sig på nyheter även om 80 procent kan sållas bort som icke relevant.

Hur som helst... Den här gången är det kraftigt sakfel i rubrik;

"Hultsfredsfestivalen läggs ned"
Nej nej nej nej. Läser man vidare i texten så har man sagt upp alla anställda på arrangör- och produktionsbolagen som varslats om uppsagning MEN Rockparty vill fortfarande att festivalen ska komma tillbaka och inte någonstans läser man att festivalen kommer läggas ner. Hur fan kan man får skirva en sån rubrik!? Trött jag blir...

Sen finns det tusen åsikter om varför det gick så dåligt det här året (och åren innan detta) men det är en helt annan diskussion.

Fantastiskt

Det blir inte mycket roligare en tisdagkväll

bloggen fyller 100 inlägg

Det kommer inte bli ett speciellt inlägg bara för det. Jag är nämligen sjukt irriterad på att jag inte kan få en ihopbyggd ikea-lampa att lysa. Jag har kopplat om dessa småsladdar i alla kombinationer som går, slagit på strömbrytaren, slagit av strömbrytaren, kontrollerat att glödlampan fungerar, testat ett annat uttag för lampan men inget. Vad missar jag!? Ikea-grejer ska ju en 5-åring fixa.

80-talist som jag är så gav jag mig på att googla problemet och till min gläde (och lite sorg) så upptäckte jag att det var fler som hade mitt problem. Det fanns några kontruktiva tips men inga av dem har som sagt hjälp. Det bästa tipset var förmodligen att mäta spänningen mellan jord och fas etc. men kom igen... vem fan har en multimeter hemma!? De hör hemma i sunkiga fysiksalar, inte i min fina lägenhet.

Suck.

everyone has hopes

Dagens ämne är självklart; Förlovningen

Det är fantastiskt roligt det här! Alltså jag menar det bokstavligt talat. Dagens tv-sändning med tillkännagivandet innehåller så mycket roligt. Den håller nästan samma kvalité som en videoupptagning vi gjorde i klass 8. Samma stakande vid replikerna och samma nervositet i blick och röst. Otroligt roligt.



I övrigt så vill jag önska de "unga tu" ett lycka till och så vill jag beklaga att ni måste ha regeringens godkännande för denna förlovning. Välkommen till 300-talet.

Och så har jag lärt mig ett nytt ord idag; "konselj". Å vilket användningsområde sen!

Kärringen, kollektivtrafiken och Sveriges så kallade framsida

Jag har varit sur och irriterad ett par veckor nu och jag har inte kommit på vad det är för fel på mig. Jag kände inte alls igen mig själv. Som en grinig kärring nästan. Nåja, SÅ illa kanske det inte är men jag har haft rätt kort stubin av någon anledning.

För ett tag sen åkte jag till Göteborg för att fira min sista dag som barn/ungdom (läs; 25). Det kändes skönt när tåget rullande in på perrongen, glada sommarminnen med mera kom lite till liv men avbröts abrupt av Göteborgs dialekt som jag trodde jag gillade men som jag inte alls var lika glad i nu. Jag saknade Stockholm.

Jag skakade av mig det och gick ut till bussarna för att ta mig ut till min vän på Hisingen... och snälla Göteborgare... (det är här surtanten kommer in i bilden)... hur beter ni er på/i kollektivtrafiken!? När jag ska kliva på bussen så är det som om alla passagerare och blivande passagerar vore 14-åriga småtjejer och stog till insläppet till vilken pojkbandsgrupp från 90-talet som helst! Jag var i chock! Förstenad stog jag där, fasade över beteendet och började sakna Stockholms rusningstrafik. Stockholm ÄR stressigt, det är inte det jag menar MEN folk är civiliserade vi på och avstigning på tunnelbana/buss/pendeltåg etc.

Hur kan det vara sån skillnad? Jag förstår inte. Kulturkrock svenska storstäder emellan. Märkligt.

Hur som helst så kom jag på varför jag varit grinig, sur och lättirriterad. Jag fick för mig att jag skulle minsann sluta dricka kaffe jag. Jojomän. Med alla dessa thé-sorter som finns idag så trodde jag att det skulle bli hur lätt som helst. Stort misstag.

Vill passa på att be alla personer som varit i närheten av mig under den här perioden, jag beklagar och jag kan bara säga att det inte ska hända igen. Kaffe är ju dessutom förbannat gott. Vad flög det i mig?

you know i miss you

you're tearing me apart

Ni vet det här talesättet att man inte ska leta.. jag tror verkligen på det talesättet men ibland undrar jag. Allt handlar om att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt.

Några av dem gillade jag. Dom dög, jag kunde tänka mig en framtid med dem (livsfarlig tanke.. förlika sig!) men sen infann sig en liten tvekan, en obeslutsamhet och sen kom ultimatumet och jag fick kalla fötter och sen blev det inget mer med det. Förmodligen var det till det bästa.

Ett par av dem har jag verkligen verkligen gillat! Ni vet när man börjar planer sitt liv om hur det kan se ut i framtiden, man drömmer om det, blir lite pirrig, förväntasfull. Dom har jag slagits för men förlorat och det gör ont. "Mister man en står tusen åter" som det så vackert heter.

Men jag tillhör inte dem som betalar vilket pris som helst. Jag har ett eget liv att ta hänsyn till, jag måste få vara lite fri så priset får inte bli för högt men samtidigt ska man ju aldrig nöja sig med mindre.

Fast även om man inte ska leta så måste man ändå vara tillgänglig, inget faller ner i knät på en. Jag kanske har letat på fel ställe? Gett mig efter stereotyper och haft förutfattade meningar?

Jag kanske ska tänka om.

Jag pratar om min framtida lägenhet och om hur trött jag är på att leta.

Till alla romantiker (och icke-romantiker)

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=870341

Det här räcker för mig! Glädje!

...och jag tänker inte vara något som helst källkritisk till artikeln.