Jag fick för mig att skriva dagbok ingen, har haft ett långt uppehåll om att berätta hur jag mår, känner, tycker i text. Så jag satt mig ner för att skriva, fastnade i gamla anteckningar, såklart. Blev alldeles varm i kroppen när jag läste om hur det var att vara galet kär den där sommaren, jag hade aldrig varit lyckligare. Jag log.
En stycke längre ner mår jag sämre. Det är inte kul att läsa längre. Anteckningar från en osäker flicka som saknar självaktning och någon som saknar självförtroende. Usch!
Jag slutar läsa och funderar över dagbokens vara och icke vara. Jag har alltid hävdat att dagboken kan vara bra i de stunder då man ifrågasätter en viss situation och man behöver lite förankring i en värld där man kanske svävar på moln. En påminnelse om hur saker och ting var. Men jag vet inte längre. Jag är ju den som lever en dag i taget och tar tillfällen i akt utan att tänka så mycket på konsekvenserna. Eller ska jag kankse skriva dagbok bara för att få ner saker och sen aldrig läsa det igen?
Varför skriver du dagbok?
måndag, januari 28, 2008
torsdag, januari 03, 2008
An End Has a Start
Då var vi här igen... nytt år, nya tider, nya löften, nytt liv?
Jag försöker alltid intala mig själv vid varje nytt år att det är en nystart. Ett avtramp liksom. För är det nån gång det ska bli en ändring på någontig så är det nu, vid årskiftet. För det måste ske dramatiskt, det måste kännas. Måste år 2008 bli annorlunda, måste jag förädra mig själv, mitt sätt att tänka, min inställning. Var 2007 vekrligen så dåligt?
Vid tolvslaget tar jag i hand med en av gästerna på festen och vi avlägger samma löfte. Samma löfte som jag gav året därpå; Jag ska tänka på mig själv, inte slösa tid på dåliga relationer. Livet är för kort! Jaha... Men var 2007 så jävla illa då, eftersom jag lägger löftet en gång till?
Hm... Får se nu. Jag började älska någon otorligt mycket. Han älskade mig också. So far so good. Det kom en massa saker i vägen som gjrode allting svårare men ändå kunde jag inte slita mig från honom. Visst, sen var det ju det där med att han inte ville ha en seriös relation, en relation som någon gång skulle leda till samboliv och hela baletten. Nej visst. Men jag köpte det. Skit i sambolivet och hela baletten! Jag tar hellre det här! Denna fantastiska människa som berikat mig på alla sätt och vis under en tid! Jag var ju galet kär! Jag ångrar inget! Hur ofta blir man kär egentligen! Aldrig! Sagan fick sitt slut i alla fall... Jag älskar honom. Problemet är väl att vi är på samma sida men i helt olika böcker.
Så alltså var inte 2007 dåligt. Jag slösade ingen energi eftersom jag inte ångrade någonting. Så är det nu 2008, på kanten till 25-årsdagen, som jag verklgien vet vad jag vill ha? När jag den här gången verklgien vill ha sambolivet och hela baletten! men det jag då lovar är inte att slösa energi på relationer som inte leder någonvart. det jag lovar är att inte låta mig förblindas av kärleken och ärligt... hur roligt är det?
Skit i löftena det här året, det kommer inte bli som du tänkt dig i alla fall. Njut av livet i stället! Livet är för kort.
Till E: Du är fantastisk. Tack.
"If everything could ever feel this real forever.
If anything could ever be this good again"
everlong - foo fighters
Jag försöker alltid intala mig själv vid varje nytt år att det är en nystart. Ett avtramp liksom. För är det nån gång det ska bli en ändring på någontig så är det nu, vid årskiftet. För det måste ske dramatiskt, det måste kännas. Måste år 2008 bli annorlunda, måste jag förädra mig själv, mitt sätt att tänka, min inställning. Var 2007 vekrligen så dåligt?
Vid tolvslaget tar jag i hand med en av gästerna på festen och vi avlägger samma löfte. Samma löfte som jag gav året därpå; Jag ska tänka på mig själv, inte slösa tid på dåliga relationer. Livet är för kort! Jaha... Men var 2007 så jävla illa då, eftersom jag lägger löftet en gång till?
Hm... Får se nu. Jag började älska någon otorligt mycket. Han älskade mig också. So far so good. Det kom en massa saker i vägen som gjrode allting svårare men ändå kunde jag inte slita mig från honom. Visst, sen var det ju det där med att han inte ville ha en seriös relation, en relation som någon gång skulle leda till samboliv och hela baletten. Nej visst. Men jag köpte det. Skit i sambolivet och hela baletten! Jag tar hellre det här! Denna fantastiska människa som berikat mig på alla sätt och vis under en tid! Jag var ju galet kär! Jag ångrar inget! Hur ofta blir man kär egentligen! Aldrig! Sagan fick sitt slut i alla fall... Jag älskar honom. Problemet är väl att vi är på samma sida men i helt olika böcker.
Så alltså var inte 2007 dåligt. Jag slösade ingen energi eftersom jag inte ångrade någonting. Så är det nu 2008, på kanten till 25-årsdagen, som jag verklgien vet vad jag vill ha? När jag den här gången verklgien vill ha sambolivet och hela baletten! men det jag då lovar är inte att slösa energi på relationer som inte leder någonvart. det jag lovar är att inte låta mig förblindas av kärleken och ärligt... hur roligt är det?
Skit i löftena det här året, det kommer inte bli som du tänkt dig i alla fall. Njut av livet i stället! Livet är för kort.
Till E: Du är fantastisk. Tack.
"If everything could ever feel this real forever.
If anything could ever be this good again"
everlong - foo fighters
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
