Påstående som visat sig vara fel;
"Ensam är stark", "Jag trivs med att vara ensam!"
Nej nej nej. Visst, jag föredrar att promenena ensam, träna ensam, spela gitarr ensam. Men när jag nästan höll på att bli nekad till att få ledig i jul så såg jag en jul ensam i min lilla lägenhet, 60 mil från människor som älskar mig på riktigt, fick jag panik! Lugnt och stilla försökte jag intala mig själv att julen bara är en helt vanlig dag som alla andra. Andra dagar kan jag sitta ensam hemma utan problem, så varför skulle jag inte kunna göra det den 24 December? Nej, jag fixade det inte. Jag var panikslagen. Aldrig har jag känt mig så ensam i hela mitt liv! Inget är ju mycket värt om man inte kan dela det med någon!
Jag fick ledigt efter mycket om och men och jag har aldrig längtat hem till mamma och pappa så mycket som jag gjorde just då. Att komma hem till människor som jag vet att jag inte belastar, allt är okonstlat.
Väl hemma så kom paniken igen när jag började tänka på nyårsafton, jag har ingen att fira med! Men va fan! Det är ju en helt vanlig dag det med! Alla gamla vänner hade planer med sina respektive och det blev mer och mer påtagligt att jag är ensam singel i hela (nästan) vänskapskretsen. Jag har massor med vänner men just då i den stunden var jag otroligt ensam.
- Men du får vara med oss Annika!
- Ja, kom hit, vi har inga direkta planer, men det är bara att komma!
Tack tack tack, snälla vänner. Men jag vill inte ha en sån nyårsafton där jag är kvällens charity case, snart sätter de väl en skrammelbössa i handen på mig med, för det "kostar ju mer att vara singel". Jag känner mig hemsk, kan jag inte umgås med folk som har förhållande nu heller? Men det är annorlunda.
Höjer ett varningsfinger här för dig som är käslig för födommar, följa text kan i så fall verka lite stötande!
Folk som lever i (romatiska?)relationer blir lungare vid festligare tillställningar. De sitter tätt tillsammans, en hand på knäet och den andra, knappt, snuddandes vid glaset med alkoholhaltig dryck. De pratar ganska lågmält och tittar lite storögt på de högljudda sinlgarna som skrattar högt åt pinsamma upplevelser från krogen tidigare kväll. (Jaja, för det är inte första gången på en vecka de har festat till det!) Vissa par sitter halvdrömmandes, förmodligen tänkter de tillbaka på sin singeltid, och småler. Kort därefter pussar de ömt sin respektive på kinden eftersom de får lite dåligt samvete över att han tänkt tanken "De skulle va skönt att vara singel igen". När singlarna i sällskapet dragit fram den 4 spritsorten ur barskåpet för att se om de funkar med en ny blandning så börjar paren tacka för kvällen, artigt kramar de värden/värdinnan och traskar i väg hand i hand hemmåt. Stadiga på foten, tysta. Singlarna blir knapptysta och förvånade;
- Ska ni redan gå!?
Sedan ropar de "Hejdå" skålandes och kommer på sig själva med att inte ha utbytt två meningar med paren på festen och får lite dåligt samvete men det glöms med den stundande tequila som hällts upp utan omtake. Skål!
Slutsats(försök):
Så vad har hänt? Är det så att singlarna inte har "växt upp"? Kommer alla sitta sådär om några år, städade, artiga, lågmälda. Kommer singlarna att tröttna? Festar de så hårt för att förtränga de fakta att de hellre skulle gå hem med en kärlek för en lugn stund i soffan? Är dom avundsjuka?
Paren då. Har de aldrig gillat att festa till det ordentligt, är de rädda att göra bort sig, bjuda på sig själva? Eller är de så rädda för att bli fulla för att de har nånting att dölja för sin älskade? Tror dom att han/hon kommer att lämna dem om de skulle visa sitt rätta "festjag"? Eller ÄR personen sån här egentligen, att festadet från förr inte var roligt alls och att det är det här livet han eller hon vill ha?
Jag hoppas hursomhelst, singel, förlovad, gift, skild, ensam eller i sällskap att du får en fantastisk nyårsafton!
(Jag hittade tillslut en underbar singel(och fest)vän som vill festa in det nya året tillsammans med mig. )
1 kommentarer:
Som en del i ett distansförhållande så känner jag igen mig även i singelbiten. =) Har insett att alla jag umgås med är par och det känns lite påfrestande ibland. Ingen spontanfest och de måste för det mesta höra med sin respektive innan de bestämmer sig för om de ska på en viss fest. Eller ännu hellre om den respektive kan följa med. Ingen som vill gå ut på krogen längre. De flesta föredrar lugnare kvällar hemma. Inget fel i dem men ibland är det kul att gå ut också tycker jag. =) Observera att inte alla är såhär. En del av paren jag känner är lite mer spontana. /Maria (som fortfarande inte vet vad som händer på nyår men iaf har en resp. att tillbringa den med)
Skicka en kommentar