Nej, så konstigt är det faktiskt inte!

Idag fyller min Farmors bror år. Han fyller 98(!). Jag tänker också bli 98, minst. Jag vill verkligen leva länge om jag får vara frisk. Hursomhelst så kom jag att tänka en hel del på ålder idag. Och relationer. Jag kom på ett nytt försvar för att jag är singel. Ja för att försvara mig får jag göra, varje dag. Det finns otroligt många krigare därute som gärna skjuter relaitonspilar på mig för att jag inte ska vara ensam och "olycklig". Men nog om det. Såhär är det.

Fler och fler väljer att leva ensamstående, det syns på bostadssituationeroch inte minst på dejtingmarknaden, människor vill träffas och ha roligt. Därmed inte sagt att man gifter sig med första bästa. Nejdå. Med tanke på hur gamla vi faktiskt blir, (läs ovan om min farmors bror) så är det väl klart att vi är jävligt noga med att träffa nån man står ut med. Skulle jag springa och gifta mig när jag är 30 betyder det att jag kanske lever med den är människan i 60 år!? Smaka på det.

Det är beundransvärt med de som faktiskt har en sund relation så förbannat länge. Det är större chans att misslyckas anser jag. Det krävs en rejäl insats för att hålla en sån gnista uppe. Från båda håll.

Så alla vi singlar som inte har någon att dela tandborsttället med hoppas jag tillhör den kategorin människor som faktiskt tror på en himlastormande kärlek som vara för alltid. Jag gör det och jag kommer inte att ändra mig på den punkten.

There are only two options regarding commitment.
You're either in or out.
There's no such thing as a life in-between.
Pat Riley