Jag är fantastisk!

För några veckor sen pratade jag med en gammal gymnaisevän jag inte pratat med på länge. Vi hade mycket att uppdatera varandra på och dela med oss av. Hon berättade att hon avslutat ett långt förhållande och att hon verkligen hade stått på sig och inte tagit nån skit från någon i det här uppbrottet som inte hade varit så vackert. Jag var stolt över henne. Jag berättade för henne om mannen jag hade träffat i sommras, hur glad han gjorde mig och hur mycket självförtrodende han gav mig. Han och jag hade en lite annorlunda realtion till varandra, vi bodde 30 mil i från varandra, tyckte om att spendera tid tillsammans de få gångerna vi kunde, vi var fortfaranade singlar och lovade aldrig varandra nånting. Jag blev kär i honom men han var aldrig kär i mig. Han gjorde klart tidigt för mig att han inte ville ha nån seriös relation med mig. Jag hörde vad han sa och jag var ok med det och uppskattade hans ärlighet, jag mådde fantastiskt bra i hans närhet.

Jag kunde nästan höra min kompis i andra änden höja på ögonbrynen och frågade mig om jag verkligen var ok med det där. Hon känner mig väl eftersom vi umgicks en hel del på gymnasiet. Jag övertygade henne igen med att jag var helt ok med situationen. Varför skulle jag avsluta nånting som jag faktiskt mådde bra av?

Hon försökte analysera mitt beteende och komma fram till varför jag gjorde som jag gjorde och var ok med allt som för andra var helt otänkbart. Det första folk slänger ur sig brukade vara, "Men snälla du, har du inte bättre självförtrodende än så? Varför inte satsa på nårgon som vill satsa på dig?" Men jag har aldrig haft dåligt självförtroende. Min kompis höll med och påstog sen att det var dålig självkänsla jag hade. Jag frågade vad skillanden var och hon förklarade för mig att självförtroende är ett mått på vad du tror själv du klarar av, ofta handlar det om att prestera. Självkänsla handlar om att var medveten om vad man är värd som person. Jag kunde hålla med henne lite, att jag kankse brister på den punkten, men jag var fortafarande väldigt väldigt nöjd med situationen.

Idag har jag brutit kontakten med mannnen från i somras och jag kom att tänka på det min kompis sa om min självkänsla. Så jag gav mig ut för att hitta en bok om ämnet, "Sjävlkänsla nu!". Har kommit igenom halva boken när det plötsligt slog mig varför de relationer jag har haft har slutat som de gjort. Eller jag har i alla fall en teori.

Jag har haft två pojkvänner, precis innan vi har träffats så har jag haft ett förbannat bra självförtrodende och en stark självkänsla, det är formodligen därför jag fått dem på kroken med. Allteftersom tiden gick i mina förhållanden så märkte jag hur mycket bekräftelse jag behövde från dem. Jag kunde bli otroligt deprimerad när jag inte fick det och de fattade naturligvis ingenting för de hade ju träffat en självsäker tjej som inte var i behov av några små komplimanger som "vad fin du är idag". När jag kom till de här stadiet i mina förhållanden så valde jag att avsluta dem. Då visste jag inte riktigt varför jag gjorde det, jag visste bara att jag inte mådde helt bra, och jag kankse vet varför nu. Vid det laget hade jag hade fruktansvärt dålig självkänsla. Jag sökte bekräftelse för att vara värd nånting, för att tycka att jag var värd nånting.

Samma sak är det med mannen jag träffade i sommras. På slutet var jag i ett enormt behov av bekräftelse. Förmodligen. För jag kunde inte fatta att saker som jag varit helt ok med under typ 3 månadar plöstligt blev nästintill omöjliga att reda ut för mig. Självkänslan hade dalat. Hade jag fortfarande haft bättre självkänsla så hade vi kankse fortfaranade haft kontakt och haft lika roligt då som nu men i stället valde jag att avsluta det.

Så utan att veta om det så kankse jag har fungerat på ett väldigt bra sätt. Hade jag stannat kvar i alla de där relationerna så hade jag varit otorligt beroende av att städigt få bekräftelse för att känna att jag skulle duga till nånting. Nej. Det har måste jag göra själv. Jag måste bygga upp min självkänsla alldeles ensam. Hur ska jag annars någonsin kunna leva helt ärligt tillsammans med en annan människa och vara lycklig på riktigt?

Jag är nog smartare än jag tror.