Nature fails(?)

Du vet när man blir sådär.. kär.. Du går runt och ler hela dagarna och livet blir helt plötsligt mycket enklare. Du utstrålar ett självförtroende man inte trodde man kunde ha och lyser starkare än solen själv. Du vet hur det känns va? Jag hoppas det, för det är helt underbart.

Naturen gör det här med oss. Det går inte riktigt att förklara. Kärlek är nånting som naturen sett till att vi ska må väldigt bra av. Den ska göra oss snygga och säkra på oss själva. Men när vi går där, lyckliga, med tankar, endast, på den personen som lyckats ge dig den där känslan, ska vi verkligen vara så förbannat karismatiska och snygga då? Jag menar, vi ska väl inte locka till oss andra, vi har ju redan hittat personen. Egentligen borde vi bli fula av kärlek, inte attrahera någon annan eftersom vi är upptagna.

Så naturen tycker inte att vi ska hålla oss till en person? Eller så vill den sätta oss på prov;

"Sådär, nu är du skitsnygg och alla tycker det, nu ska vi se om du klarar av det här eller faller för frestelsen, se så lätt du kan få någon annan, du kankse inte gillar person nr.1 så jäkla mycket som du tror!?"

Det jag inte får ihop riktigt är när kärleken tar slut från ett håll, en blir sårad, tappar självförtrodendet och utstrålar inte särskillt mycket värme. Det är ju nu vi verkligen behöver vara snygga och karismatiska! Det är nu vi behöver någon vid vår sida mest av allt. Eller? Naturen kankse vill att vi ska sörja. Plågas en stund. Gråta. Vara ensamma i misären för att reda ut begreppen, helt på egen hand. Inte göra nåt förhastat helt enkelt, som att kasta sig in i ett nytt förhållande. Det är kankse här vi ska plocka ihop bitarna och ta lärdom av vad som hänt i det just avslutade förhållandet. Det måste vara så. Vissa lär sig snabbt, andra får gå livets hårdaste skola längre innan allt står klart.

Jag tror jag tillhör dem som lär sig snabbt. Jag hoppas att jag kommer göra det nästa gång det inträffar. Lovar att ge ut en bok i så fall, en lärobok. Så att alla kan lära sig snabbt och kan vara snygga hela tiden.

"feels like reckless driving when we're talking
it's fun while it lasts, and it's faster than walking
but no one's going to sympathize when we crash
they'll say "you hit what you head for, you get what you ask"
and we'll say we didn't know, we didn't even try
one minute there was road beneath us, the next just sky"
- Ani DiFranco

Jag har placerat min blogg i
Jönköping på bloggkartan.se

Andra bloggar om: Naturen, Kärlek, Ani DiFranco