Ödet

Du vet jag tror ju på ödet en massa. Kanske lite förmycket ibland. Efter kvällens film (om ödet får bestämma) så börajde jga tänka en massa på ödetigen. Kom även på att det där uttrycket som alltidsägs med stor passion ”Ödet förde oss samman!”.

Ja men kära nån! Öder för alla samman. Det är inget unikt alls. Om jag träffar nån via en kompis. Ödet.Träffar jag nån på krogen. Ödet. Träffar jag nån pådet mest ödsliga stället i hela världen. Ödet.

Alla är jämlika. Hade jag aldirg blivit vän med den där vännen så hade jag aldrig träffat den jag träffade. Hade jag inte flyttat till den staden och gått på denkrogen så hade jag inte träffat den andra personen. Ja ni fattar nu va. Så var ska man dra gränsen tillödet? I filmen så flyger telefonummer hit och ditoch saker glöms för att hittas av ”rätt” person. Ärdet det som är ödet?

Jag ska skriva mitt telefonnummer på en sedel ochglömma min jacka på en parkbänk.