Vilse Del 2

Gick vilse alltså. På östermalm såklart. Jag ska inte var där helt enkelt.

Den här gången var jag nästa säker på att jag skulle hitta när jag skämtsamt sa till P, som ville jag skulle komma förbi hennes jobb, att hon skulle ge mig karta och kompass så jag hittade. Så hon mailade över en karta. Klart jag hittar nu! Vägen var enkelt och jag kom i håg kartan i huvudet.

Yeah right.

När jag klev av på Östermalmstorg så tänkte jag att jag inte skulle gå upp på östermalmstorg som jag brukar utan ta en annan uppgång får då kommer jag närmare stureplan. Ja... det gjorde jag ju också. Men var sjutton jag var hade jag ingen aning om. Gick till höger först... ångrade mig och gick till vänster.. Ringer P.

- Hej.
- Hej.
- Du kommer inte bli förvånad...
- Har du gått vilse igen? Vaar ääär duuu?
- Birger Jarlsgatan... nånstans...
- Gå mot "svampen".
- Ja men nu vet jag det är ju häråt! säger jag och börjar gå till höger igen.
- Nu har jag butiken Laura Ashley till höger.
- Nee, säger P. Vänd. Du går åt fel håll.

Så jag vänder. Igen. Killen som stått vid en reklamskylt och prata i telefon medan jag gått förbi 3-4 gånger ser igenkännande på mig. Jag skäms. Men kan inte sluta skratta åt det i alla fall. Jag kommer aldrig lära mig.

Fast jag fick i alla fall kändisspotta lite idag. Utanför mitt fönster på jobbet såg jag Johan Rehborg, Johan Ulvesson och Magnus Uggla. Köra iväg i samma bil. Märklig kombination. Och senare på ett fik nånstans på Östermalm (nej man kan inte fråga mig var) så fanns Zlatan och Olof Mellberg fikandes. Stort fik men 90% av alla satt just i den här delen. Jag fattade inte först men la ihop ett och ett när jag såg dom sitta där. Alla fikagäster försöker sitta helt oberörda men ser skitstela ut och ingen lyssnar på vad fika sällskapen säger eftersom de är fokuserade på vad som händer i fotbollskillshörnet men låtsas ändå inte bry sig. Klart man tittar! De är ju offentliga människor som dessutom presterar. Lite exotiskt är det allt. Man får titta.

Som tur var fick söder avsluta dagen. Det känns som hemma. Det känns som att folk är mindre stela och framförallt är det lite mer livligt på Söder. På Östermalm finns ju nästan inte en käft ute efter kl 19 när butikerna sedan en timme stängt och folk har fikat klart.

Östermalm - Söder 1-1

Kan man öva upp sitt lokalsinne? Tips är välkomna.

Annika. nästan vilse, någonstans i Stockholm. Del 1

Jag har självdistans (vill jag tro) och samtidigt underskattar jag mig själv, därför är det här "Del 1". Utan min vetskap att jag kommer att gå vilse igen. På nåt sätt.

I lördags gick ju som sagt flyttlasset och nu är det till att anpassa sig till ett liv i en stor stad, i ett lite rum med stora förhoppningar.

Mitt stora mission idag var att få tag i bredband. Och på frågan; "Kan du klara dig utan internet?" Svara jag; "Nej". Eftersom jag inte vet var jag kommer att hamna och inte tyckte det var en bra idé att binda upp min sambo, Farmor-snart-90-år, på ett bredbandsabonnemang så är ju mobilt bredband kanon! Bra. Skitenkelt!

Så jag knallade upp till vällingby centrum, visste att butiken jag ville åt låg i K:fem huset men var? Jag runt hela huset innan jag vågade gå in. Allt är så superfräscht därinne så att man nästan tror man måste ha en inträdesbiljett för att komma in. Jag såg nog väldigt vilse ut med tanke på mannen i cafét som tittade på mig aningen förvånat över sin tidning, men jag hittade tillslut!

Jag möttes av en supertrevlig tjej (Hejdå myt om otrevliga Stockholmare) i 3-butiken. Hon Bekräftade hur lätt allting skulle var och att det bara var att plugga i och åka ända tills...

"Vad har du för dator?"
"Mac"
"Jaha.." säger den trevliga expediten med en något fallande ton som sen snabbt väder och optimismen sprudlar i henne igen.
"Då måste du ladda ner två drivrutiner från vår hemsida, det är jätteenkelt och sen följer du bara intstruktionerna!"
"Ok... Men jag har inte tillgång till internet innan jag får igång det här modemet"
"Ajdå, ja det är ju internetcafé i så fall"
"Hm.. ok, men jag tar det ändå, jag får lösa det där"

Väl ute ur det fina huset med fundersam min går jag ändå till tunnelbanan för att ta mig in till stan i hopp om att hitta ett internetcafé. Då kommer jag precis på att jag kan ta ner de där filerna till min mobil och sen skicka dem till min dator via Blue Tooth! Jag är ett geni!

Fast nu sitter jag redan på tunnelbanan men en tur i stan dödar ju ingen tänker jag och sitter kvar för att studera vilsna turister med en livrädsla att de ska fråga mig om vägen nånstans. Jag är förmodligen den siste de ska fråga! En man går och lägger ut små laminerade kort, på sätena, med en text och en bild på. Jag sneglar på kortet och läser nåt om hans sjuka 17-årige son. Slutar läsa. Skymtar en bild på en tanig kropp som är sängliggande. Nej. Jag KAN inte skänka pengar till alla som tigger. Nej. Jag ska inte. Hela tiden tänker jag på det en vän sa till mig en gång, när jag uttryckte dåligt samvete för att jag inte skänker mer till behövande, "Man kan inte hjälpa alla Annika".

Väl inne i stan hoppar jag av vid Hötorget i tron på att jag kom direkt till Gallerian. Pappa (uppväxt Stockholmare) sa ju att det var där jag skulle gå av. Det var det också. Men jag lär mig aldrig, ALDRIG, att det är skillnad på höger och vänster när man kommer upp ur marken. Japp. Då var jag vilse. Äsch då... Det är fint väder och jag är inte den som stressar upp mig. Hittar faktiskt Gallerian rätt lätt, men det var ju en omväg på grund av T-banesnesteget.

För första gången i mitt liv kände jag mig mättad över mitt materialistiska behov. Jag gick inte ens in i en skoaffär! Det är ju till och med rea! Otroligt! Fantastiskt! Fast jag var trött, och hungrig. Måste varit därför. Efter en kort titt i Gallerian gick jag ut ur en av alla entrér och visste naturligtvis inte var jag var när jag stog på vägen. Fan. Men där är Kungsträdgården, den känner jag igen. Men jag behöver en T-bana. Hittar den av sen slump, åker till T-centralen för att byta och så var vi där igen. Gick upp i fel trappa åt fel håll och nu är jag på Vasagatan. Jag som inte ens skulle behöva ta mig upp till markplan om jag hade gått rätt från början.

Tog mig igenom T-centralens väntsal med en konstigt känsla att för en gångs skulle INTE vara på väg långt bort som jag alltid brukar vara när jag är just där. Fast det var en bra känsla. Men nu ville jag bara hem till Råcksta igen till mitt bredband.