Underbara Myndighetssverige!

Häromdagen så publicerade Aftonbladet en artikel; "Kosumenter rasar mot GB's 'Flickglass'" (Länk). De skriver bland annat om att Sveriges Konsumenter tycker att det är alldeles för uppenbart mot vilka marknadsföringen är riktad till. Ok. Men var ligger brottet?

Det jag menar är att i så fall borde företag som Dressmann också hängas ut, är det inte uppenbart vilket kön (målgrupp) den reklamen riktar sig till så vet jag inte vad. Det kanske finns massor av kvinnor, tanter, flcikor som vill bära den typen av kläder, ska inte utformningen av produkten vara könsnutral där också då? Måste man ha könsneutral marknasföring? Jag har inte läst nån juridik eller andra riktlinjer för vad som gäller vid marknadsföring, men snälla nån. Det är väl ingen som står med en pistol i nacken på de som faktiskt vill köpa varan som ett företag så "hemskt" har marknadsfört i riktining till ett annat kön.

Om man vill konsumera något så gör man väl det och skiter i vem reklamen riktar sig till? Eller menar Sveriges Konsumenter att vi är så (ursäkta uttrycket..) jävla dumma att vi inte kan tänka själva?

Sveriges Konsumenter, som har dragit igång det hela, är väl de största bovarna som spär på allt vad könsstereotypiskt heter. Om ämnet aldrig hade tagits upp så tror jag knappt att nån ens tänkt tanken på att glassen skulle vara riktad till tjejer. De är snarare de som sitter där som har fördomar de olika könen. Bara för att en glass är rosa, stjärnformad och glittrig behöver den inte vara riktad till småflickor?

Herregud... folk svälter i vissa länder men här är vi oroliga för hurvida en glass är könsneutral eller inte...

Jag blir förbannad.

Media snodde romantiken. Har den tagit Prinsen med?

Jag har fastnat i ämnet män... och kärlek. Romatik. Eller snarare bristen på romatik. Jag är helt överygad om att man var mer romantisk förr i tiden. För att man kunde det. Jag tror att kommersialismen har dödat romantiken. I alla fall delvis.

Tänk själv, alla dessa påtryckningar att det ska köpas blommor och choklad och söta små kort. Jag skulle älska det! Men ärligt talat, får du blommor och choklad, OCH kort? Jag har fått blommor, till och med levererade till dörren. Jag har fått choklad (på julafton av en släkting...). Kort får jag på min födelsedag. Men allt på samma gång? Nej. Det där har blivit så uttjatat i media så att ingen törs komma springande med det, tror jag...

"Det skulle kännas så corny"
"Nej gud, det är för klyschigt"
"Näe, det är pinsamt"
"Det är så himla förutsägbart"

Egentligen är det ju inte blommorna, chokladen och kortet som väger tyngst i sammanhanget utan det faktum att nån har tänkt på en, tagit sig tid, gjort nånting som han vet att hon uppskattar. Jag tror att media tillsammans med kommersen (de går väl redan hand i hand kankse...) kommer att ta död på vårt kreativa tänkande. Så mycket prylar det går att köpa, inget blir personligt längre, allt är gjort. Alla blir så himla bekväma. Jag menar vem hade inte uppskattat att få en handplockad bukett från det vilda istället, hemgjorda små chokladpraliner och ett egendesignat kort som är helt unikt.

Handeln har ju redan dragit fram alla röda kort, nallar etc för att dra med folk i det romatiska havet, speciellt, den 14 februari. På senare tid gillar jag faktiskt den här dagen. Det blir en speciell stämning om man ger sig ut bland folk. Alla par verkar ha grävt ner alla små bekymmer och eventuella problem i sina relationer. Folk är nog mer kärleksfulla mot varandra en sån här dag. Eller så kankse jag ser det jag vill se. Jag blir glad av den i alla fall. Vi kankse behöver en dag som denna (februari är ju ändå bara mörk och slaskig) även om den är fruktansvärt konstlad och skapad för at dra in pengar.

Jag tror att alla är romatiska, de som är mest romantiska är dom som inte vet om det själva. Jag har mest erfarenheter av dem som gärna säger att de är romatiska... Men bevisat sig vara raka motsatsen. Är det inte alltid så? Mycket snack men lite verkstad.

Media och kommersen kankse inte har sabbat romantiken men den har nog sabbat definitionen av den.