Till alla romantiker (och icke-romantiker)

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=870341

Det här räcker för mig! Glädje!

...och jag tänker inte vara något som helst källkritisk till artikeln.

Ja. Jag tror fortfarande på romantiken. Tror jag(?).

Läste kontaktannonserna i DN häromdagen (nej så desperat är jag inte! Än.) och kom in på efterlysningarna. Jag romantiserade rubriken ordentligt när jag började fantisera om förlorade kärlekar som tappat bort varandra efter heta nätter på en weekendresa eller sånna som suttit och pratat i timmar på ett tåg och sen skillts åt på en station någonstans i sverige utan att ha bytt nummer.

Men nej då. Det här möttes jag av;

"Du söta tjej som satt i kassan på Hemköp i Hornstull kl 16 den 15/12, hör av dig!"

Va!?

För det första. Är det det sista tjejen på jorden!? Du har ju bara sett henne!? Jag är romatisk, men kärlek från första ögonkastet(plastkassen). Nja.

För det andra. Så länge du inte ligger paralyserad och inlåst eller bor 100 mil från Hornstull så kan du väl för sjutton titta ner till hemköp igen. Eller är det för mycket begärt nu när du hittat tjejen med stor T.

Jösses. Inte nog med att man kan beställa hemkörd mat, nu tror folk att man kan få allt genom sin mobiltelefon.

Suck...

Jag är redo för 2007

Du vet den där känslan när man är kär, man glömmer bort det runt i kring, man svävar som på moln. Man blir liksom besatt på nåt sätt. Man längtar, man saknar. man kan inte låta bli.

Jag är kär.

För en vecka sen gick jag och köpte kärlek för 8 999:-. Så numer är jag sambo med ett efterlängtat piano och vi har en otroligt sund relation! Det är så skönt att komma hem till en lägenhet som inte längre är tom utan som har ett liv. Jag mår kanonbra! Jag rekommenderar ALLA att lära sig ett intrument, bli förälskad och leva lyckliga resten av sina liv. Herregud! Vilken kanonstart på året! Jag kommer aldrig att göra slut! Det blir inte mycket bättre än såhär.

Ja, Nej, jo, alltså,... Jag saknar ju fortfarande en man...

--------------------------------------------------------------------------------------------

Nytt år nya tider ny kalender.

Alltid ska det vara lika svårt. Jag känner mig otroligt kräsen, petig och snudd på snobbig när jag ska välja ut en fånig lite bok där jag kan planera in mitt kommande år i. Snacka om i-landsproblem. Där står jag, framför detta hav av kalendrar. Blåa, gröna, snobbenmöstrade, stora, små, fula, snygga.

Tar en av dem, tittar i den... Nej, den här kommer jag tröttna på. (och jag kan inte ens säga varför)
Tar en annan, tittar i den... Nej den här känns inte bra (och jag kan inte ens säga varför).
Tar en tredje, tittar i den... Nej... det här är inte "jag" (och jag kan inte ens säga varför).

Efter att ha vänt, vridigt, klämt, bläddrat i ett antar kalendrar så hittar jag äntligen en;

-Den här blir jättebra! (och jag kan inte ens säga varför).

Är det inte lite så med allt? Att man vet vad man INTE vill ha. Ska vi gå igenom all beslut på dåliga erfarenheter med andra ord? Innan vi tar ett beslut?


"Erfarenhet är det namn som alla brukar ge sina misstag"
- Oscar Wilde