Aftermath

Igår var det utång. Ja jag och J skulle ju bara ut och ta några öl, vi har ju inte setts på ett tag för att jag varit i Hälsingland så vi måste ju hitta på nåt. Passade på att komma överrens om att fira jul på soliga stränder nästa år också och det här var innan vi börjat dricka. Vi var båda riktigt trött på släkt som inte beter sig synkroniserat.

Väl ute så börjar det rätt sofistikerat. En öl. Sen kommer vi på att vi inte druckit whisky på länge och beställer in det. Efter den sätter ölsuget in igen och vi är tillbaka i baren. Vi är grymma på att skåla faktiskt. Om vi redan skålat för framgång eller andra "självklara" skålningsorsaker så brukar alltid nån ha namnsdag som vi måste fira. För alla känner väl nån som heter Bartolomeus till exempel. På den nivån är det. När vi står där i baren med whisky nr 2 så ställer bartendern fram två drinkar vid oss. Vi tittar förvånat på varandra och sedan på bartendern som tittar tillbaka på oss lika förvånat. Jaha? Han hade inte en tanke på att säga var dom kom ifrån tydligen. Efter tvåminters stirrande från vår sida får han ur sig att det är från killen rätt över baren. Déjà vu... Det har hänt förr. Men varför beställa in drinkar till någon du inte känner och inte ens sagt hej till. Vi hade ju inte ens chans att snällt tacka nej.

Underkvällen kommer vi på att vi kan å ut i morgon med eftersom J jobbar sen. Det är här vi blir alldles utom oss och hittar utterliggare en ursäkt för att skåla. Klart att vi ska ut i morgon med!

När det börjar bli dags att tänka på refrängen.. vid sådär kvart i två snåret så står J i baren med pengar i högsta hugg. En sista beställning innan hemfärd. Varför? Snart får de anställa oss som städare efter stängning eftersom vi tenderar att dröja kvar alldeles för länge efter stängning. Men kvällen tar inte slut. Nån myntar efterfest och jag tycker det låter som en utmärkt idé! Hemma hos mig! Javisst. Vin och skumpa åker fram. Men vi hinner inte komma in på skumpan. Efterfestens tema bli musik och gamla godingar åker fram, one-hit-wonders och tonårsminnen trägs tillsammans med de som blev kvar på efterfesten. Trevligt alla gånger. Men tack vare att jag somnade (tillslut) med sminket på så har mina ögonfransar blivit 4mm kortare och ansiktet krakelerat. Varför har allt roligt man gör konsekvenser?

Det stora glädjemomentet igår över att vi skulle gå ut idag igen känns inte så aktuellt. Jag känner mig 40 år äldre och sitter i soffan och fryser. Jag börjar väl inte redan bli för gammal för efterfester?