Igår var det utång. Ja jag och J skulle ju bara ut och ta några öl, vi har ju inte setts på ett tag för att jag varit i Hälsingland så vi måste ju hitta på nåt. Passade på att komma överrens om att fira jul på soliga stränder nästa år också och det här var innan vi börjat dricka. Vi var båda riktigt trött på släkt som inte beter sig synkroniserat.
Väl ute så börjar det rätt sofistikerat. En öl. Sen kommer vi på att vi inte druckit whisky på länge och beställer in det. Efter den sätter ölsuget in igen och vi är tillbaka i baren. Vi är grymma på att skåla faktiskt. Om vi redan skålat för framgång eller andra "självklara" skålningsorsaker så brukar alltid nån ha namnsdag som vi måste fira. För alla känner väl nån som heter Bartolomeus till exempel. På den nivån är det. När vi står där i baren med whisky nr 2 så ställer bartendern fram två drinkar vid oss. Vi tittar förvånat på varandra och sedan på bartendern som tittar tillbaka på oss lika förvånat. Jaha? Han hade inte en tanke på att säga var dom kom ifrån tydligen. Efter tvåminters stirrande från vår sida får han ur sig att det är från killen rätt över baren. Déjà vu... Det har hänt förr. Men varför beställa in drinkar till någon du inte känner och inte ens sagt hej till. Vi hade ju inte ens chans att snällt tacka nej.
Underkvällen kommer vi på att vi kan å ut i morgon med eftersom J jobbar sen. Det är här vi blir alldles utom oss och hittar utterliggare en ursäkt för att skåla. Klart att vi ska ut i morgon med!
När det börjar bli dags att tänka på refrängen.. vid sådär kvart i två snåret så står J i baren med pengar i högsta hugg. En sista beställning innan hemfärd. Varför? Snart får de anställa oss som städare efter stängning eftersom vi tenderar att dröja kvar alldeles för länge efter stängning. Men kvällen tar inte slut. Nån myntar efterfest och jag tycker det låter som en utmärkt idé! Hemma hos mig! Javisst. Vin och skumpa åker fram. Men vi hinner inte komma in på skumpan. Efterfestens tema bli musik och gamla godingar åker fram, one-hit-wonders och tonårsminnen trägs tillsammans med de som blev kvar på efterfesten. Trevligt alla gånger. Men tack vare att jag somnade (tillslut) med sminket på så har mina ögonfransar blivit 4mm kortare och ansiktet krakelerat. Varför har allt roligt man gör konsekvenser?
Det stora glädjemomentet igår över att vi skulle gå ut idag igen känns inte så aktuellt. Jag känner mig 40 år äldre och sitter i soffan och fryser. Jag börjar väl inte redan bli för gammal för efterfester?
torsdag, december 29, 2005
Kommer du hit ofta?
Nu är jag tillbaka hemma igen, känns riktigt bra. Mamma utrtryckte sig tydligt att hon tyckte att det var tråkigt att jag måste åka hem igen. "Du har ju varit här så kort tid". Ja just det... Hon väckte mig innan hon åkte till jobbet och sa hejdå. Två timmar senare ringer hon från jobbet och säger att Jag och pappa kan ju åka "förbi" henne och köpa saker (hon jobbar på apotek) om det är nåt jag saknar som jag behöver ha med mig hem. Det hon egentligen ville var att träffa mig en sista gång innan jag åker. Men det är svårt att uttrycka känslor i den familj jag växte upp i.
Fick en liten bok av mamma. "Lilla boken med dåliga raggningsrepliker". Jag vet inte om jag ska ta det som en pik, att jag är dålig på att ragga efter som jag aldrig får med mig en pojkvän över julen. Men jag tror faktiskt det var som en kul grej. Men hur är det egetnligen.. inte sitter väl folk på raggningsrepliker som de plockar fram om de blir intresserad av nån. Eller? Roligast i boken var ändå svaren man kunde dra till med när man bli drabbad av en dålig replik och inte är så snabbtänkt. Exempel;
- Får jag följa med dig hem?
- Nej, jag försöker lära min katt att inte släpa hem äckliga djur och måste därför själv föregå med gott exempel.
Klockren. Det får mig att vilja skaffa katt ännu mer.
Fick en liten bok av mamma. "Lilla boken med dåliga raggningsrepliker". Jag vet inte om jag ska ta det som en pik, att jag är dålig på att ragga efter som jag aldrig får med mig en pojkvän över julen. Men jag tror faktiskt det var som en kul grej. Men hur är det egetnligen.. inte sitter väl folk på raggningsrepliker som de plockar fram om de blir intresserad av nån. Eller? Roligast i boken var ändå svaren man kunde dra till med när man bli drabbad av en dålig replik och inte är så snabbtänkt. Exempel;
- Får jag följa med dig hem?
- Nej, jag försöker lära min katt att inte släpa hem äckliga djur och måste därför själv föregå med gott exempel.
Klockren. Det får mig att vilja skaffa katt ännu mer.
måndag, december 26, 2005
En god jul
Har varit hos mamma och pappa i snart fem dagar och det börjar kännas. Kommer du ihåg att jag nämnde Askungen-syndromet? Där de elaka styvsystrarna (läs; mamma och pappa) ropar så fort askungen ska göra nånting roligt. Jag underskattade nog det uttrycket lite.
-Annika kommer du och hjälper mig med datorn! Du är ju trots allt dataingenjör! (Där kom förväntningen)
-Annika kan du göra nånting med den här maten så att det blir bra? (Här kommer överskattningen)
-Annika du åker och handlar lite. (Där kom kraven)
-Annika!
-Annika!
Åh herreugd!!! Jag som hade väntat mig en skön vecka utan jobb och bara avkoppling. Men nejdå. Det slutar med att jag får utvkeckla ett schema för att kunna göra alla tillags. Ja jag är inte den som säger nej. Jag skulle få alldeles för dåligt samvete om jag inte gjorde allt jag blev tillsagd att göra. Det som stör mig mest är att det känns som att jag är tillbaka till gymnasietiderna igen. Då jag fortfarnade bodde hemma och fick lyssna på allt tjat dagligen. Jag var en riktigt bitter tonåring. (Jo jag har bett mamma om ursäkt för mitt beteende på den tiden).
Julafton gick rätt bra. Efter att vi satt oss vid bordet. Innan var det kaos. Av mig förväntades det att jag skulle gå upp på vinden och hämta granen och klä den samt hinna med all mat. Min bror som mer har rollen som nån form kunglihet mer än en famlijmedlem strök bara runt i huset och undrade när maten var klar. Plötlsigt undrar alla (utom jag) varför granen inte är nere och klar. Pappa går upp på vinden, hittar halva granen. Kommenterar att han bara hittat toppen och återvänder till datorn. Mamma går sina stressade irriterande steg ut och hämtar resten av granen. Granen sätts upp men ljus och dekorationer blir kvar i lådorna. Mamma står tillsammans med mig och slammrar i köket så högt och irriterat vi kan och pratar inte med varandra, vi är sånna, båda vet precis hur irriterade båda är, vi kommunicerar via högljudda glasskålar och hårda smällar i ungsluckor vid sånna här tillfällen.
Med en suck och ett förkläde börjar jag sätta upp ljusen i granen, mamma går förbi och ser att jag håller på. Hon säger åt pappa att gå och hjälpa mig med ljusen och det är här jag håller på att bli förbannad på allvar. Det är inte HJÄLP jag behöver, bara nån som gör det. Jag hinner bli klar med ljusen, återvänder till köket. Pappa går förbi granen och frågar mamma vad han skulle göra med ljusen. Ingen säger nånting. Pappa sätter sig vid datorn igen.
Plötsligt får jag nog och säger åt min bror H, snällt, att klä granen. Till min förvåning säger han att han ska göra det. 1 minut senare kommer han tillbaka till köket.
- Har du inte klätt granen?
- Jo, säger H förvånat
Jag går ut och tittar. I granen hänger glittret nästan obefintligt och slarvigt tllsammans med högst 4 julgranskulor. Så ful gran har vi aldrig haft. H ser nöjd ut (Vi pratar om en kille på 26 år här). Det slutar med att jag klär granen ordentligt och återvänder till köket. Igen. Mamma drar kommentaren;
- Gud vad alla är irriterade!
På nätt sätt känns allt mycket lättare efter den kommentaren. Tro det eller ej men allt hinner bli klart till utsatt tid och alla sätter sig vid bordet i hyfsat god stämmning. Ingen kommenterar granen. Alla koncentrerar sig på maten och akvavtien bryter isen.
Jag måste börja dricka kaffe igen alltså.. God Jul.
-Annika kommer du och hjälper mig med datorn! Du är ju trots allt dataingenjör! (Där kom förväntningen)
-Annika kan du göra nånting med den här maten så att det blir bra? (Här kommer överskattningen)
-Annika du åker och handlar lite. (Där kom kraven)
-Annika!
-Annika!
Åh herreugd!!! Jag som hade väntat mig en skön vecka utan jobb och bara avkoppling. Men nejdå. Det slutar med att jag får utvkeckla ett schema för att kunna göra alla tillags. Ja jag är inte den som säger nej. Jag skulle få alldeles för dåligt samvete om jag inte gjorde allt jag blev tillsagd att göra. Det som stör mig mest är att det känns som att jag är tillbaka till gymnasietiderna igen. Då jag fortfarnade bodde hemma och fick lyssna på allt tjat dagligen. Jag var en riktigt bitter tonåring. (Jo jag har bett mamma om ursäkt för mitt beteende på den tiden).
Julafton gick rätt bra. Efter att vi satt oss vid bordet. Innan var det kaos. Av mig förväntades det att jag skulle gå upp på vinden och hämta granen och klä den samt hinna med all mat. Min bror som mer har rollen som nån form kunglihet mer än en famlijmedlem strök bara runt i huset och undrade när maten var klar. Plötlsigt undrar alla (utom jag) varför granen inte är nere och klar. Pappa går upp på vinden, hittar halva granen. Kommenterar att han bara hittat toppen och återvänder till datorn. Mamma går sina stressade irriterande steg ut och hämtar resten av granen. Granen sätts upp men ljus och dekorationer blir kvar i lådorna. Mamma står tillsammans med mig och slammrar i köket så högt och irriterat vi kan och pratar inte med varandra, vi är sånna, båda vet precis hur irriterade båda är, vi kommunicerar via högljudda glasskålar och hårda smällar i ungsluckor vid sånna här tillfällen.
Med en suck och ett förkläde börjar jag sätta upp ljusen i granen, mamma går förbi och ser att jag håller på. Hon säger åt pappa att gå och hjälpa mig med ljusen och det är här jag håller på att bli förbannad på allvar. Det är inte HJÄLP jag behöver, bara nån som gör det. Jag hinner bli klar med ljusen, återvänder till köket. Pappa går förbi granen och frågar mamma vad han skulle göra med ljusen. Ingen säger nånting. Pappa sätter sig vid datorn igen.
Plötsligt får jag nog och säger åt min bror H, snällt, att klä granen. Till min förvåning säger han att han ska göra det. 1 minut senare kommer han tillbaka till köket.
- Har du inte klätt granen?
- Jo, säger H förvånat
Jag går ut och tittar. I granen hänger glittret nästan obefintligt och slarvigt tllsammans med högst 4 julgranskulor. Så ful gran har vi aldrig haft. H ser nöjd ut (Vi pratar om en kille på 26 år här). Det slutar med att jag klär granen ordentligt och återvänder till köket. Igen. Mamma drar kommentaren;
- Gud vad alla är irriterade!
På nätt sätt känns allt mycket lättare efter den kommentaren. Tro det eller ej men allt hinner bli klart till utsatt tid och alla sätter sig vid bordet i hyfsat god stämmning. Ingen kommenterar granen. Alla koncentrerar sig på maten och akvavtien bryter isen.
Jag måste börja dricka kaffe igen alltså.. God Jul.
torsdag, december 22, 2005
"Hemma"
Är tillbaka till snöiga Hälsningland. Man måste älska Norrland. Lunget, luften och männsikorna.
Tågresan hit var som väntat... Väldigt mycket folk. Att folk tar med sig så mycket hundar på tåg! Men det är klart, de måste ju få fira julafton de med. Men medan jag var besvärad över en skittung väska + min väska med datorn i så stog en tjej brevid mig med sin rotweiler och minst lika många väskor som jag. Så vad var jag besvärad av? Det fick mig att aldrig vilja skaffa hund och att jag till och med kunde tänka mig att ta med mig gitarren också nästa gång det ska ut och resas.
Kom på mig själv att bli lite irriterad på tåget med. Jag hade en plats vid ett bord, vid fönstret. När jag kom dit så satt det en tjej på min plats. Visst. Inget brott i det. Men när hon såg att jag kom så kunde hon väl i alla fall påpekat att hon satt på min plats. Det gör man ju! I alla fall jag. Sen får presonen som skulle suttit (förlåt "setat" heter det här uppe) där sagt att det var ok. Jag hade gjort det. Men sa hon inget. Hon ignorerade mig till och med. Jag sa inget och satte mis snällt på platsen brevid gången men var lite irriterad. Jag skyller på kaffet som uteblev.
Efter ha läst dålig jounalistik i tågtidningen började jag studera männsikorna vid mitt bord och insåg att jag nog inte hade nånting gemensamt med dem. En äldre dam som var alldeles för upptagen med sitt korsord men tittade ofta upp och log. Han mittemot mig hade säkert studerat ekonomi eller liknande. Sin välstrukna skjorta, fina skor och välfriserad men med en out of date mobil. Kankse inte har det flaschiga jobbet han önskat sig. (ja nu har jag börjat döma folk efter deras mobiltelefon med).
Tjejer brevid mig som satt alldeles för bekvämt på "min" plats spelade alldeles för högt på sin cd walkman, eller i hennes fall, freestyle. Det är här jag blir riktigt betänksam på hur gammal hon var egetnligen. Hon är ju tillräcklig gammal för att resa genom halva sverige. Hennes klädstil, med en lila luddig hårsnodd, pekar antingen på en 13-årings eller så är hon fast i ett sent åttiotal. Om hon är det sistnämnda så måste hon har varit uppåt 26-28 års åldern. När jag sedan hör att hon lyssnar på "all that she wants" med Ace of Base (?) så måste hon ju nästan vara över 25 eller så har hennes unga föräldrar tvingat på henne dem eftersom de var skitstora på deras "tid". Svårt. Bet på naglarna gjorde hon med.
Nu ska jag springa runt i p'jamas byxor hela dagarna och spela xbox. När inte mamma eller pappa ropar vill säga och jag känner mig som askungen (men var är min prins?). Ska i alla fall glömma allt vad jobb och livet i Jönköping heter. Verkligehetsflykt är den julklapp jag ger mig själv i jul.
"I like to wait to see how things turn out If you apply some pressure"
Tågresan hit var som väntat... Väldigt mycket folk. Att folk tar med sig så mycket hundar på tåg! Men det är klart, de måste ju få fira julafton de med. Men medan jag var besvärad över en skittung väska + min väska med datorn i så stog en tjej brevid mig med sin rotweiler och minst lika många väskor som jag. Så vad var jag besvärad av? Det fick mig att aldrig vilja skaffa hund och att jag till och med kunde tänka mig att ta med mig gitarren också nästa gång det ska ut och resas.
Kom på mig själv att bli lite irriterad på tåget med. Jag hade en plats vid ett bord, vid fönstret. När jag kom dit så satt det en tjej på min plats. Visst. Inget brott i det. Men när hon såg att jag kom så kunde hon väl i alla fall påpekat att hon satt på min plats. Det gör man ju! I alla fall jag. Sen får presonen som skulle suttit (förlåt "setat" heter det här uppe) där sagt att det var ok. Jag hade gjort det. Men sa hon inget. Hon ignorerade mig till och med. Jag sa inget och satte mis snällt på platsen brevid gången men var lite irriterad. Jag skyller på kaffet som uteblev.
Efter ha läst dålig jounalistik i tågtidningen började jag studera männsikorna vid mitt bord och insåg att jag nog inte hade nånting gemensamt med dem. En äldre dam som var alldeles för upptagen med sitt korsord men tittade ofta upp och log. Han mittemot mig hade säkert studerat ekonomi eller liknande. Sin välstrukna skjorta, fina skor och välfriserad men med en out of date mobil. Kankse inte har det flaschiga jobbet han önskat sig. (ja nu har jag börjat döma folk efter deras mobiltelefon med).
Tjejer brevid mig som satt alldeles för bekvämt på "min" plats spelade alldeles för högt på sin cd walkman, eller i hennes fall, freestyle. Det är här jag blir riktigt betänksam på hur gammal hon var egetnligen. Hon är ju tillräcklig gammal för att resa genom halva sverige. Hennes klädstil, med en lila luddig hårsnodd, pekar antingen på en 13-årings eller så är hon fast i ett sent åttiotal. Om hon är det sistnämnda så måste hon har varit uppåt 26-28 års åldern. När jag sedan hör att hon lyssnar på "all that she wants" med Ace of Base (?) så måste hon ju nästan vara över 25 eller så har hennes unga föräldrar tvingat på henne dem eftersom de var skitstora på deras "tid". Svårt. Bet på naglarna gjorde hon med.
Nu ska jag springa runt i p'jamas byxor hela dagarna och spela xbox. När inte mamma eller pappa ropar vill säga och jag känner mig som askungen (men var är min prins?). Ska i alla fall glömma allt vad jobb och livet i Jönköping heter. Verkligehetsflykt är den julklapp jag ger mig själv i jul.
"I like to wait to see how things turn out If you apply some pressure"
söndag, december 18, 2005
Nobody's whife
Varför vill alla tjejer gifta sig?
Det var det stora diskussionesämnet inatt vid halvfyra rasten. Nu vill nog inte alla tjejer gifta sig men det hävdade i alla fall en kille. Han undrade varför det var så viktigt. Jag sa att jag tycker det är jätteromantiskt! Är det inte det? Ska det inte vara det? När nån sedan säger att de borde legalisera månggifte så blev det bara förvirrande. Så män vill också gifta sig? Ok. Men varför ett behov att vara gift med flera stycken? Räcker det inte med att ha många flickvänner i så fall? Varför måste man vara gift med alla?
Det är här jag plötsligt tappar all tro på giftemål och förhållande över huvudtaget. Varför gifter man sig? Efter att ha sett hur gifta män beter sig på julfester etc. så litar inte jag svårt att lita på nån man överhuvudtaget. Det blir inte bättre när en vän på jobbet berättar om en man som vunnit 28 miljoner på lotto och därefter lämnar fru och barn och köper en porsche, hus och andra materiella ting. Vad är det för fel då!?!? Har kärleken ett pris? Han kan inte älska henne. Alls. Varför inte spendera pengarna tillsammans med fru och barn? Vad hände med delad glädje är dubbel glädje. Det är så jävla svinigt av honom! Hur kan man misshandla sin fru så svårt? Så fruktansvärt respektlöst mot en annan person och jag kan inte förstå hur man kan göra det mot en person man hävdar att man älskar.
Senare när mannen med alla miljoner blivit av med alla de saker han spenderat pengar på och är tillbaka på ruta ett så återvänder han till fru och barn. Och hon tar tillbaka honom... är DET kärlek? Hon måste ju älska honom sjukligt mycket. Eller? Jag mår illa.
Ok. Det finns självklar undantag. Jag känner killar som är helt otroliga männsikor. Sen finns det även de tjejer som beter sig värre än de svin jag träffat på. Men nu är det mina erfarenheter och mina känslor.
Jag vet att jag är naiv och jag kommer att forsätta vara det. Jag tror på kärleken och jag är envis. När allt annat pekar åt att den inte exsisterar så fortsätter jag tro på den.
Kan det vara så att vi kvinnor behöver ha ett kvitto på att ni män lovar att alltid vara där? Att det bara finns en kvinna i hela världen som ni älskar. Vi kankse inte litar på er mer än så. Eller behöver vi ha en back-up som vi kan skylla på när ni gör bort er "Du lovade faktiskt att vara mig trogen tills döden skiljer oss åt!" Vad spelar det förr roll. Bara för att de älskade har på papper att de älskar varndra som kommer det inte kunna ta bort snesteget i förhållandet och det krossade hjärtat. Det finns inga garantier.
Om dagen kommer då jag ska gifta mig så gör jag det för att det är underbart att höra från honom att han älska mig och att han inför alla andra berättar att det är mig han vill spendera resten av sitt liv med.
"people are fragile things you should know by know, careful what you put them through"
Det var det stora diskussionesämnet inatt vid halvfyra rasten. Nu vill nog inte alla tjejer gifta sig men det hävdade i alla fall en kille. Han undrade varför det var så viktigt. Jag sa att jag tycker det är jätteromantiskt! Är det inte det? Ska det inte vara det? När nån sedan säger att de borde legalisera månggifte så blev det bara förvirrande. Så män vill också gifta sig? Ok. Men varför ett behov att vara gift med flera stycken? Räcker det inte med att ha många flickvänner i så fall? Varför måste man vara gift med alla?
Det är här jag plötsligt tappar all tro på giftemål och förhållande över huvudtaget. Varför gifter man sig? Efter att ha sett hur gifta män beter sig på julfester etc. så litar inte jag svårt att lita på nån man överhuvudtaget. Det blir inte bättre när en vän på jobbet berättar om en man som vunnit 28 miljoner på lotto och därefter lämnar fru och barn och köper en porsche, hus och andra materiella ting. Vad är det för fel då!?!? Har kärleken ett pris? Han kan inte älska henne. Alls. Varför inte spendera pengarna tillsammans med fru och barn? Vad hände med delad glädje är dubbel glädje. Det är så jävla svinigt av honom! Hur kan man misshandla sin fru så svårt? Så fruktansvärt respektlöst mot en annan person och jag kan inte förstå hur man kan göra det mot en person man hävdar att man älskar.
Senare när mannen med alla miljoner blivit av med alla de saker han spenderat pengar på och är tillbaka på ruta ett så återvänder han till fru och barn. Och hon tar tillbaka honom... är DET kärlek? Hon måste ju älska honom sjukligt mycket. Eller? Jag mår illa.
Ok. Det finns självklar undantag. Jag känner killar som är helt otroliga männsikor. Sen finns det även de tjejer som beter sig värre än de svin jag träffat på. Men nu är det mina erfarenheter och mina känslor.
Jag vet att jag är naiv och jag kommer att forsätta vara det. Jag tror på kärleken och jag är envis. När allt annat pekar åt att den inte exsisterar så fortsätter jag tro på den.
Kan det vara så att vi kvinnor behöver ha ett kvitto på att ni män lovar att alltid vara där? Att det bara finns en kvinna i hela världen som ni älskar. Vi kankse inte litar på er mer än så. Eller behöver vi ha en back-up som vi kan skylla på när ni gör bort er "Du lovade faktiskt att vara mig trogen tills döden skiljer oss åt!" Vad spelar det förr roll. Bara för att de älskade har på papper att de älskar varndra som kommer det inte kunna ta bort snesteget i förhållandet och det krossade hjärtat. Det finns inga garantier.
Om dagen kommer då jag ska gifta mig så gör jag det för att det är underbart att höra från honom att han älska mig och att han inför alla andra berättar att det är mig han vill spendera resten av sitt liv med.
"people are fragile things you should know by know, careful what you put them through"
fredag, december 09, 2005
Önskas; Snö
Sitter och tittar på tv. Det går inte att sluta. Jag beställde en digitalbox från comhem för ett tag sen och som välkomstpresent slängde de med alla kanler de hade till mig. Med en baktanke såklart; att jag ska fasta för dem så hårt att jag måste beställa hela paketet för en massa pengar i månaden. Lockande.. Men det är bara en kanal jag vill ha; MTV2. Underbara underbara tv kanal. Just nu spelas My Hero med Foo Fighters. För ett tag sen visades Disarm med Smashing Pumpkins, fick mig att rysa. Förmodligen av nostalgi och lite halvtaskiga minnen. Sen visar de massa Arcade Fire, Killers, Futurheads etc. Mycket indie. Lovet it. Får mig att vilja impulsköpa en DVD-recorder så att jag kan spara godiset till en annan regnig dag. It all comes down to music...
Men inget vara för evigt och snart sitter jag här med äcklig kommersiella och uttjatade hits på Mtv och Ztv. Jag måste köpa skivor.
Har varit ur balans de senaste dagarna. Min sömn har störts ordentligt och jag har så när som på somnat på jobbet. Jag har aldrig varit med om det.. Att jag är så trött att jag inte orkar hålla ögonen öppna. Insåg snabbbt att jag var en fara på jobbet. Kunde ha hänt hemska saker. Tur att jag inte är hjärnkirurg. Så efter att ha fått höra kommentaren att jag såg ut som nånting katten släpat in så var det dags att lägga pengar på skor igen. Anrda paret för den här månaden. Man kan inte få för många par. Det kommer faktiskt före skivor i buy-and-feel-good rating.
Men inget vara för evigt och snart sitter jag här med äcklig kommersiella och uttjatade hits på Mtv och Ztv. Jag måste köpa skivor.
Har varit ur balans de senaste dagarna. Min sömn har störts ordentligt och jag har så när som på somnat på jobbet. Jag har aldrig varit med om det.. Att jag är så trött att jag inte orkar hålla ögonen öppna. Insåg snabbbt att jag var en fara på jobbet. Kunde ha hänt hemska saker. Tur att jag inte är hjärnkirurg. Så efter att ha fått höra kommentaren att jag såg ut som nånting katten släpat in så var det dags att lägga pengar på skor igen. Anrda paret för den här månaden. Man kan inte få för många par. Det kommer faktiskt före skivor i buy-and-feel-good rating.
Innelistan;
- MTV2 (har du läst ovan förstår du)
- Ljus (elektriska, levande och framförallt många! Det är ju så mörkt annars)
- Saffran (hur skulle annars lussekatterna smaka!)
- Julkort (Ett julkort väger upp 10 räkningar i brevlådan)
- Festivlebiljetter (Roskilde har släppt sina i alla fall! roskilde-festival.dk)
- Utebliven snö (alla vill ha snö, även de som inte säger de vill det)
- Köer (är alla förvånade att det blev jul även iår?)
- Julbord (ÄN är det inte jul... eller?)
- Födelsedagar (ingen vill fylla år nära julen..jesus...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
