Closer

Det var inte en dag för tidigt jag äntligen fick chansen att se den. Filmen som mina vänner inte kunde sluta prata om. Filmen som alla pratade om.

Closer

Jag har enorma förväntningar när filmen startar.. Dumt att ha förväntningar. Men när filmen inleds med ledmotivet, Damien Rice - The Blower's Daughter (vilket jag älskar), så har jag redan här svårt att inte tycka om filmen. Jag visste att den skulle handla om relationer men jag var inte medveten att det var i så stor grad!

Hjälp! Jag som tycker att jag kan röra till det ibland. Jag ligger hästlängder efter. Men även om det ligger en bra bit från mitt liv så känns filmen ändå väldigt nära och äkta. Förvirrade männsikor som egentligen bara vill ha en sak. Kärlek. När har man den? Var är den? Hur känns den? Är det dags att springa eller att äntligen stanna? Varför, varför såra någon man älskar?

Jag sitter som förstelnad under hela filmen. Det gäller att hänga med i turerna och känslorstormarna. När filmen är slut sitter jag fortfarande orörlig och undrar vad jag precis sett. Jag har en stor klump i magen. Jag mår illa.

Jag har sett en riktigt bra film.