Flyttplaner. Igen.

Det är minusgrader här nu. Många minus. Men det fuknardet är sån mysig norrlandskyla, jag lägtar lite dit trorjag. Lite svårt att inse att jag aldrig kommer bo där igen.

Men livet går vidare.Jag vill flytta nu! Nej.. det blir inte Umeå, inte stockholmheller som jag var inne på. Olsloplaner vet vi ju hur demgick. Vet inte vad som kom i vägen riktigt.. Var nog E.

Jag måste varit kär. H stoppade mig från att fara utomlands. Vad tokig jag är när jag är kär. Enda tillståndet jag inte kankontrollera och jag är ett kontrollfreak... tror jag. Men nu är det i alla fall jag som bestämmer! Japp. Inomkort kommer jag placeras väster ut, åka spårvagn varje dag, ta den där fikan i utkikstornet (eller hur J?), möta Kent vid Frihamnen, springa på Sticky varje helg. Med dig F!

Pessimisten på min axel:
P: Å nej... du har hon fått för sig nåt igen!
Optimisten på min axel:
O: Men vadå? Hon KOMMER flytta den här gången.
P: Säkert... du ser ju hur alla andra planer gått.
O: Ja men såhär entusiastik har hon aldrig varit!
P: Men var ska hon bo? Inge får tag på lägenhet i en sån stad.
O: Det finns ju massor i andrahand! Dessutom kommer hon judela lägenhet med en annan också. Så oddsen har redan stigit!
P: Man alltså jag tror inte på det här förrän jag ser det. Jag sätter hennes festivalbiljett på att hon inte kommer flytta.
O: Jag tar vadet! Om jag vinner så blir det alltså två festivaleriår!
P: Haha, du kan inte mena allvar? Du tror verkligen på att honverkligen kommer göra det den här gången!
O: Men gud så pessimistisk du är! Negativitet kommer man ingestans med.
P: Fast nu var faktiskt du pessimistisk.
O: Äsch, nu hjälper vi henne flytta i stället.


/it’s times like these you learn to live again/